Prydnadsgiftiga växter 2/2

På senare tid odlas allt fler exotiska växter även hos oss, men vissa av dem kan vara farliga eftersom de innehåller ämnen som är giftiga för den mänskliga organismen. Till sådana växter hör till exempel andesbär (lat. Physalis peruviana). Mogna bär från andesbäret äts vanligtvis, men i omoget tillstånd är de liksom resten av växten giftiga för människor. Liknande är det med cherimoya (lat. Annona cherimola). Frukterna från denna växt är mycket smakliga, men var försiktig med fröna som finns i dem, dessa är giftiga i större mängder. Till de mer okända växterna hör sprututgurka (lat. Ecballium elaterium). Denna växt liknar en gurka och dess fara ligger i att det i de gröna frukterna samlas en slemaktig vätska som kan sprutas ut kraftigt från den mogna frukten även vid en lätt beröring. Vid kontakt mellan slemmet och huden kan stark irritation uppstå. Symptom på förgiftning kan uppträda vid överdosering av avkok från denna växt. För medicinska ändamål bör du därför endast använda denna växt med rekommendation från en specialist i exakt angivna doser. Däremot är en hos oss redan inacklimatiserad växt trädgårdslupin även känd under namnet blomsterlupin (lat. Lupinus polyphyllus). Även om det inte är så känt om denna växt, är särskilt dess frön mycket giftiga.

Andesbär

Andesbär (lat. Physalis peruviana) är en växt från familjen potatisväxter (lat. Solanaceae). Omogna frukter innehåller det lätt giftiga bitterämnet physalin och karotenoiden physalein, bladen innehåller pektin- och hartsubstanser. Efter konsumtion av större mängder av någon del av växten kan magbesvär och kräkningar uppstå. Vid misstanke om förgiftning ska du inte framkalla kräkning, utan omedelbart ringa räddningstjänsten eller det lokala giftinformationscentret.

Andesbär och dess odling

Andesbäret växer till en höjd av cirka 1 m. Denna växt är en nära släkting till det tjeckiska judenkörsbäret (lat. Physalis alkekengi). Physalis är en lättodlad växt som trivs i halvskugga. Den sprider sig ganska snabbt, så med tiden kan den tränga undan omgivande växter. Tack vare de dekorativa foderbladen som omsluter frukten används andesbäret ofta i torkade buketter. Mogna andesbär har en uppfriskande smak och en lätt arom. De passar utmärkt i fruktsallader.

Annona fjällig

Annona fjällig (annona cherimola) är en exotisk växt med mycket smakliga frukter som många människor till och med anser vara bland de bästa. Fruktköttet inuti frukterna är krämvitt, smaken är mild och aromatisk. Fröna som finns i fruktköttet är giftiga i större mängder. Var försiktig även med saften från fröna, vid kontakt med ögonen kan den till och med orsaka blindhet. Om du följer grundläggande hygienregler löper du dock nästan ingen risk. Glöm inte att ta bort fröna innan du serverar annona-frukter.

Annona och dess odling

Annona fjällig kan växa upp till 6 meter i höjd. Under våra förhållanden når den dock mycket mindre dimensioner. Den kan till och med odlas i tillräckligt ljusa lägenheter med högre luftfuktighet. Annona trivs med växling mellan sommarvegetation och vinterstagnation. På sommaren är det lämpligt att flytta ut annona till en utomhusplats, på vintern uppskattar annona en temperaturminskning till 10–15 °C. I nödfall räcker det med en temperaturminskning till cirka 18 °C. Annona måste vila under vintern, därför ska du inte gödsla den och vattna mycket måttligt under vintern.

Lupin mångbladig

Lupin mångbladig eller även trädgårdslupin (lat. Lupinus polyphyllus) är en relativt spridd växt hos oss. Lupinfröna innehåller alkaloiderna lupinidin, lupanin och glykosiden lupinid. Dessa alkaloider skadar allvarligt levervävnaden, det kan leda till skador på nervsystemet, hjärtat och njurarna. Förgiftning visar sig genom salivering, kräkningar, krampanfall, rastlöshet, störningar i hjärtrytmen. Allvarlig förgiftning kan leda till förlamning av andningsorganen eller till och med döden. Vid förgiftning måste du snabbt söka läkarvård. Att experimentera med fröna från denna växt är ett stort risktagande med hälsan.

Lupin och dess odling

Lupin är en flerårig ört som växer till en höjd mellan 50–160 cm. Blomställningen bildar en upp till 40 cm lång blomklase, som kan vara blå, lila, rosa eller vit. Det beror alltid på den specifika sorten. Lupiner trivs bäst på soliga till halvskuggiga platser i djup och näringsrik jord, tillsats av torv kommer bara att gynna växten. Undvik att plantera lupin i kalkhaltig jord, där skulle den förmodligen inte växa. Under vinterperioden är lupiner känsliga för överdriven fukt och vissa "exotiska" arter även för stark frost, därför är det lämpligare att täcka dem lite på vintern. Lupiner tål inte frekvent omplantering.

Intressant fakta

Det har avlats sorter som endast innehåller en minimal mängd alkaloider, så att de kan användas som djurfoder och bete för vilt. Fröna från denna typ av lupin användes till och med som kaffeersättning.

Sprutgurka

Sprutgurka (lat. Ecballium elaterium) kallas ibland „sprutande gurka", eftersom vätska ansamlas i deras frukter. När de mognar öppnar sig frukterna plötsligt och skjuter ut både vätska och frön. Denna vätska kan orsaka kraftig irritation vid kontakt med huden, särskilt hos känsligare individer. Sprutgurka har laxerande effekt, överdosering ger upphov till kräkningar och i allvarliga fall till och med förgiftning. Därför bör sprutgurka endast användas under överinseende av en specialist i exakt fastställda doser.

Sprutgurka och dess odling

Sprutgurka odlas ofta som ettårig växt eftersom den inte klarar av frost. Däremot kan sprutgurka tack vare sina kraftiga rovsystemliknande rötter överleva långa perioder av torka. I sitt hemland är den en flerårig växt. Utseendemässigt liknar den gurka, förutom att dess blad är mer håriga. Sprutgurka trivs bäst på en solig plats och i väldränerad jord. Om du har tillräckligt med utrymme kan du odla sprutgurka även över vintern, men du får inte utsätta den för temperaturer under 10 °C under längre tid.