En trädgård full av örter är en harmoni av skönhet och nytta, men idag är det en sällsynt syn. Modern livsstil, framsteg inom medicinen och försämrad miljö har lett till att just läkeväxter sakta försvunnit från våra hem, trädgårdar och matsedlar.

En trädgård full av örter är en harmoni av skönhet och nytta, men idag är det en sällsynthet. Modern livsstil, framsteg inom medicinen och försämrad miljö har gjort att just läkeväxter långsamt har börjat försvinna från våra hem, trädgårdar och matsedlar. Örter har sedan urminnes tider varit en viktig del av sjukdomsförebyggande arbete och är därför idag också en nödvändig komponent i industriellt framställda läkemedel.

Läkeväxter har alltid tjänat som det mest tillgängliga medlet mot alla sjukdomar och krämpor. Redan gamla generationer upptäckte de läkande effekterna hos många växter och förde vidare sina erfarenheter från generation till generation, främst muntligt. De första anteckningarna om växter och deras läkande effekter finner vi på lertavlor från Babylon för 3000 år sedan. Därefter ägnade sig främst östliga kulturer i Kina, Assyrien och Indien åt odling och läkande effekter hos växter. Den mest kända var den kinesiske kejsaren Shen Nung, känd som den gudomlige jordbrukaren, som för folkets skull smakade på en mängd växter för att ta reda på vilka som var giftiga. Alla sina upptäckter sammanfattade han i en bok om örter.


Kineser har än idag bred kunskap om odling och läkande effekter hos växter och använder dem i stor utsträckning. I väst däremot sammanfattas kunskapen om örter och deras magiska effekter först i egyptiska register från år 1550 f.Kr. En mycket viktig milstolpe i studiet av växter utgör Dioskorides verk De Materia Medica, som innehåller beskrivningar av 600 läkeväxter och samtidigt är den första bevarade illustrerade örtboken.

Detta verk blev en slags grund för lärande och studier av växter fram till 1600-talet. Sedan kom en period av örtböcker med de 3 mest betydelsefulla verken om växter; Leonhart Fuchs De Historia Stirpium (1542), John Gerards Gerard's Herbal (1597) och John Parkinsons Theatrum Botanicum (1629), som redan innehöll 3000 läkeväxter och många användbara upptäckter om dem. Fram till 1600-talet delades örtböckerna in i en botanisk del och en del ägnad åt läkekonst. Läkeväxter klassificerades, analyserades och avmystifierades långsamt. Betydelsen av örtbehandling minskade under 1700-talet, men återupplivades under andra världskriget, när det rådde brist på livsmedel och framför allt mediciner; sjukdomar grasserade, det fanns många skadade. Man använde beprövade terapeutiska metoder inom fytoterapin, som var mycket skonsamma mot den sjuke individen, men ändå mycket effektiva.


Växtbehandling är än idag en rekommenderad kompletterande behandling som stödjer och hjälper modern medicin. Vid korrekt användning är behandling med örter en mycket effektiv metod som stödjer återhämtning av förlorad hälsa och mental balans. Det är ett komplement vid behandling av alla sjukdomar eller är huvudbehandlingen vid sjukdomar med mildare förlopp. Örter har historiskt format det estetiska intrycket av trädgårdar, de odlades målinriktat, inte bara för sin skönhet och estetik, utan även för sin läckra smak och doft. Därmed började eran av örtodling i trädgården, som vi borde återvända till. Tack vare de ogynnsamma effekterna av kemiska ämnen i daglig användning, färgämnen, kosmetiska preparat och efterföljande allergier är vi indirekt tvungna att använda huvudsakligen naturliga ämnen.

Läkeväxter kan vi odla själva, blygsamma växter klarar sig i ett litet utrymme på fönsterbrädan eller en avsatt bit i trädgården. Tack vare läkeväxter kommer inte bara vår bostad, utan även trädgården att dofta, få en färgglad nyans och ge oss inte bara nytta, utan även glädje och en plats där vår kropp kan återhämta sig och slappna av. Regeln gäller: ju längre du odlar örter, desto djupare kommer du att intressera dig för dem.

Därför är det viktigt att veta vilken typ av växter som används för behandling av respektive sjukdom eller dess förebyggande i olika former som:

  • Omslag och avkok - hackade färska örter lägger vi i ett glas eller annat icke-metalliskt kärl och häller på kokande vatten. Vi låter lagen dra mycket kort - en halv minut. Om vi förbereder den från torkade örter, låter vi blandningen dra 1-2 minuter. Rötter som läggs i förskriven mängd vatten låter vi efter kort kokning (vanligtvis 3 minuter) dra. Generellt gäller att en jämn tesked av blandningen hälls på med 250ml varmt vatten.

  • Färsk juice - förbereder vi i en juicepress. Den erhållna juicen häller vi i flaskor, förvarar i kylskåp, där den håller även flera månader. Vi ger dropvis eller applicerar på drabbade områden på kroppen.

  • Salva - förbereder vi 4 nävar finhackade örter, som vi lägger i 500g uppvärmt fläskister, blandar och kokar kort. Efter avsvalning lägger vi salvan i kylskåp, nästa dag värmer vi upp, filtrerar blandningen genom linnetyg och fyller på flaskor.

  • Tinktur - flaskan fylls med föreskriven mängd örter och hälls på med 40% frukt- eller sädessprit. Blandningen låter vi stå minst 14 dagar på en varm plats vid 20°C, skakar ibland. Sedan silar vi den förberedda blandningen och pressar resterna. Vi ger inre, med te eller använder för förberedning av omslag.

I den mänskliga organismen sker omkring 15 000 biokemiska reaktioner, varav ungefär 5 000 räknas bland de grundläggande. När alla dessa reaktioner äger rum normalt, pågår normal ämnesomsättning i organismen. I motsatt fall störs funktionen hos celler, vävnader och organ, och den mänskliga organismen blir sjuk. I början av sjukdomen kompenseras de störda funktionerna av kroppens regleringsmekanism, senare kräver sjukdomstillståndet ingripande. För en harmonisk ämnesomsättning är flera kemiska ämnen, vitaminer, enzymer och mikroelement nödvändiga. Den mänskliga organismen tar naturligast emot produkter från växtceller. Just därför är terapi med läkeväxter mer naturlig och fysiologisk än syntetiska ämnen. Bland de vanligaste läkeväxterna som använts sedan urminnes tider hör: backtimjan, pepparmintan, citronmeliss, brännässla, småborre, kamomill och salvia.

  • Backtimjan (Thymus serpyllum)

Är en flerårig växt som växer på ängar, skogsbryn och fältstigar. Dess läkande egenskaper utnyttjar vi vid katarr i de övre luftvägarna, bronkit och lunginflammation. Den verkar dämpande vid torr och spastisk hosta. Den hjälper utmärkt även vid mag- och tarmsjukdomar av nervöst ursprung. Vi tillreder av den omslag och avkok.

  • Pepparmintan (Mentha piperita)


Är en flerårig ört som växer vilt på ängar i närheten av bäckar, alternativt odlar vi den målinriktat i trädgårdar. Myntabladen innehåller eterisk olja med mentol, som vi har att tacka för den härliga stickande smaken och uttalade aromat. I folklig läkekonst använder vi främst myntolja, som verkar bra mot kräkningar, vid illamående, tar bort kramper vid
kolik i mage och gallvägar.

  • Citronmeliss (Melissa officinalis)


Är en flerårig ört, hos oss växer den inte vilt, vi planterar den i trädgårdar. Den verkar lugnande och krampstillande. Den tar bort trötthet, minskar smärtor kring hjärtat, sänker blodtrycket, saktar ner andningen, löser upp gaser i tarmarna och stoppar kräkningar. I folklig läkekonst används den främst för att stödja aptiten, förstärka synen, vid stroke och annat. Vi tillreder av den avkok och alkoholextrakt.

  • Brännässla (Urtica dioica)

Det är en flerårig ört som finns på ängar, betesmarker, vid bäckar och floder. Den stoppar blödningar vid hemorrojder, livmodersjukdomar och magsår. Den verkar välgörande vid förstoppning, åderförkalkning, vid diabetes, vid menstruationsstörningar, klimakteriet, vid ledvärk med mera. Vi använder avkok och omslag från den.

  • Åkermåne (Agrimonia eupatoria)


Det är en flerårig ört som vi hittar på kalkjordar, i buskage, på ängar och betesmarker. Den har diuretisk, svettdrivande och sammandragande effekt. Den används vid behandling av hepatit, kronisk gallblåseinflammation, vid njurstenar, vid sjukdomar i munslemhinnan. Som stödjande behandling använder vi den vid lung- och hudtuberkulos, vid hemorrojder och gikt.

  • Kamomill (Matricaria recutita)


Det är en ettårig ört som vi hittar på ängar, fält, betesmarker och vägkanter. Kamomill har antiinflammatorisk och mjukgörande effekt vid sjukdomar i matsmältningskanalen, mag- och tarmkolik och vid inflammation i luftvägarna. Vi använder den som omslag.

  • Salvia (Salvia officinalis)

Det är en flerårig halvbuske som målmedvetet odlas i trädgårdar under våra förhållanden. Den verkar mot utsöndring - minskar svettkörtlarnas sekretion och minskar laktationen hos ammande mödrar. Den har även antiinflammatoriska effekter vid akuta och kroniska sjukdomar i matsmältningskanalen, används som munvatten vid halsfluss och inflammationer i munhålan, vid upphostning av blod hos TBC-patienter, vid hemorrojder och vid långvarig menstruation. Vi förbereder avkok från den.

Vi behöver ditt samtycke till att använda cookies så att vi bland annat kan visa dig information som är relevant för dina intressen.