Brunört som avslappnande och stimulerande medel

Kort sagt: Gurkört (Borago officinalis) är en ettårig ört med blå blommor som i folkmedicinen använts mot melankoli och för att ge mod. Den blir 30–75 cm hög och sås direkt på växtplatsen i april–juni med 30 x 30 cm avstånd. Fröoljan innehåller 20–25 % gammalinolensyra (GLA).

Gurkört (lat. Borago officinalis) är en välkänd läkeört och grönsak. Den gör både män och kvinnor lyckliga, motverkar melankoli och ger mod. Med sina påfallande blå blommor var den ett vanligt motiv på medeltida gobelänger. Vi känner igen dess bild även från sidorna i gamla örtaböcker.

Gurkört tillhör familjen strävbladiga växter. Den växer vilt längs vägar och fält i Medelhavsområdet och i Centralasien. Dess hemland är Spanien. Senare spred den sig även till nordligare områden, norra Afrika och Australien. Hos oss odlar vi den i ört- och prydnadsträdgårdar eller i krukor, där den dock når lägre höjd. Gurkört kan även hittas vildväxande på fält och kompost. Man säger om den: "där den en gång kommer, därifrån går den aldrig."

Namnet gurkört kommer från det keltiska ordet Borre, som betyder mod. En annan källa anger att namnet kommer från det latinska eller spanska ordet Borre eller Burr, vilket i översättning betyder taggigt grovt skägg. Dess lugnande effekt användes redan i antiken, till exempel Homeros beredde en lugnande dryck av den. Även gladiatorer använde den före sina strider i arenorna som doping. Till och med vin som tillverkades av den på den tiden ska ha framkallat ett tillstånd av fullständig glömska. Extrakt berett från gurkört hälldes under medeltiden i riddares vin före dueller eller stridsexpeditioner för att ge dem mod. Leipzig farmakopé nämner att "det är en vanlig ört med grova blad." Gurkörtsplantan skapar bra blod, verkar välgörande på hjärtat och påverkar även de som lätt svimmar. Denna positiva egenskap hos gurkörtsplantan härleds från den höga halten av kalcium, kalium och andra mineraler. Först under medeltiden fick gurkört betydelse som läkeväxt. Även Hildegard av Bingen nämner den i sitt verk Physik, där användningsområdet anges som behandling av inre sår, andnöd - medicin mot astma och andra andningsproblem samt medicin "mot grumlig syn". På 1400-talet gavs den som medicin vid svimningar och yrsel. På 1800- och 1900-talen minskade dess popularitet och den blev mindre utbredd. I våra trakter kallas den folkligt gurkört, hjärteglädje och atlacier. I Tjeckien är den känd under namnet gurkört.

Odla gurkört i din örtagård

Tack vare sina vackra blå blommor är gurkörten en prydnad i varje trädgård. När du väl har planterat den i din trädgård behöver du inte oroa dig för vidare förökning, eftersom den efter självutsådd på våren gror mycket lätt. Medicinsk gurkört odlas från frön som sås direkt på rabatt med ett avstånd på 30 x 30 cm, helst under perioden april-juni (efter de tre frostiga dagarna). Gurkörtsfrön sås på permanent plats, eftersom gurkört bara tål omplantering i ung ålder. Den breder ut sig rikligt på bredden. Närhet till gurkört gynnar tomater genom att berika smaken, samt jordgubbar och rosor. Gurkört kan även sås på rabatten på hösten, då gror den inom 3 veckor och växten övervintrar sedan i form av en marknära rosett.

Gurkört är en ettårig ört med ett fibröst rotsystem. Den blir 30-75 cm hög. Gurkörtsfrön sås på en solig plats i lersandig jord berikad med kalcium. De gror inom 1-3 veckor och deras grobarhet är 90-100%. Hela växten är strävhårig. Gurkörten har två typer av blad - rosettbladen är stjälkade, stjälkbladen växelställda och avlångt ägformade. Under vegetationsperioden behöver området runt den regelbundet rensas från ogräs och hackas. Senare kan vi försiktigt tillföra kompost eller brännässelextrakt. Om gurkörtsbeståndet är mycket tätt kan det angripas av bladlöss, som du kan bekämpa med sprej avsedd för sugande och bitande insekter (spray mot insekter). I form med mekanisk sprayflaska finns till exempel preparatet Mospilan. Gurkörten blommar med underbara, prydliga och nedhängande blå blommor som doftar svagt. Däremot smakar gurkörtsbladen ovanligt uppfriskande. Smaken påminner om gurka med en touch av lök. Frukterna från medicinsk gurkört är nötter.

Skörda blomman eller örten i början av blomningen under juni-september. Den skördade blandningen av gurkört torkas i tunna lager, eftersom den torkar mycket länge, och vi håller en maxtemperatur på 35°C. Den torkade blandningen förvaras i väl tillslutna behållare som skyddar den från ljus och fukt. En intressant detalj är att gurkörtsörten innehåller kaliumnitrat, som vid förbränning skapar gnistor åtföljda av lätta explosiva ljud.

Gurkört i köket och kosmetikan

Blandningen från gurkörtsväxten, eller dess färska blad, kokas aldrig, endast stuvas på smör eller på lök, alternativt kan den färska beredaras som spenat. Vi dekorerar eller kryddar rätter och blandade drycker med den. Vid inläggning av gurkor, kål och andra grönsaker kan vi tillsätta gurkört i lagen. Vid saltfri diet kan just gurkörtsbladen ersätta salt i rätterna.

Bladen från puktörne tillsätts i kosmetiken till ansiktsmasker avsedda för torr hud. Saften från dess blad tillsätts i produkter avsedda för rengöring av huden.

Puktörne som läkemedel

Särskilt den hemmaodlade puktörneplantan har antiinflammatoriska, desinficerande och diuretiska effekter. Den påverkar andningen positivt, stärker hjärtmuskeln och skyddar blodkärlen mot förkalkning. Vissa forskare anser den vara det mest effektiva naturliga läkemedlet för hjärtat, eftersom den verkar långsamt men varaktigt. Puktörne används även för behandling av yttre sår, bölder, kroniska utslag och brännskador. Te från puktörne kan vi använda till omslag på trötta ögon.

Jag förbereder oftast te och avkok från den. Puktörnete gör vi genom att hälla 250 ml kokande vatten över 2 matskedar örtblandning, låta dra i 15 minuter och sedan sila av.

Från dess frön kan vi utvinna olja, som verkar välgörande på tillväxten av hår och naglar, stimulerar ämnesomsättningen i organismen och inte minst verkar positivt vid behandling av atopiskt eksem, psoriasis och akne. Samtidigt hjälper den den mänskliga organismen att skapa antiinflammatoriska och krampstillande ämnen i kroppen. Oljan innehåller nämligen 20-25% av den oersättliga gamma-linolensyran (GLA), som den mänskliga organismen inte kan producera själv, därför måste den tas in som en del av kosten.

I folklig läkekonst förbereder vi avkok av unga blad och blommor, som sägs tjäna till att rena blodet, stärka hjärtat och nerverna, verka mot hosta och positivt påverka reumatiska smärtor.

Det är inte lämpligt att använda den i någon form om du regelbundet tar antidepressiva och antikoagulationsläkemedel. Samtidigt är användningen inte lämplig under graviditet och för ammande mödrar. Vi rekommenderar inte att kombinera den med vitlök och ginkgo biloba. Använd den inte under längre perioder.