Trädgårdens historia, del 2

I förra delen berättade vi om trädgårdens ursprung. I den här fortsättningen går vi igenom hur det gick vidare fram till dagens utseende.

Och Europa?

I Europa går man så småningom från den grekiska konsten till andlig verklighet. Medeltidens trädgård ses snarare ur ekonomisk synvinkel och utseendet spelar därför inte lika stor roll.

Allt som bara är till för prydnad eller njutning betraktas under den här perioden som syndigt.

Trädgårdarna anläggs mest vid landsbygdens hus eller på den trånga ytan vid stadens byggnader. I dem skulle vi hitta till exempel medicinal- och symbolväxter, grönsaker, fruktträd, små dammar, lusthus och de mycket populära gräsbänkarna.

Klosterträdgårdar

Tack vare kyrkan, som hade stort inflytande, når utvecklingen av klosterträdgårdarna sin höjdpunkt. Arbetet i dessa trädgårdar var för vissa ordnar en del av vardagen, och oftast odlades här örter. Klosterträdgårdarna var indelade i flera funktionella delar och låg mitt i klosterkomplexen. En självklar del var paradisgården, på latin viridarium, där man odlade prydnadsväxter, oftast var det rosor och liljor.

Trädgårdarna delades av en gångväg i fyra delar och i mitten fanns en fontän eller en brunn. Som egen trädgård fanns oftast köksträdgård, krydd- och örtträdgård, dessutom humlegård, vingård eller fruktträdgård. Den romerska trädgårdskulturen levde alltså till en viss del vidare bara i dessa klosterträdgårdar.

Övergången till renässansen

Stora förändringar i trädgårdskonsten kom med renässansen, då de kristna motiven trängs undan av ett rationellt förhållningssätt till konst och liv. Borgerliga trädgårdar blir större och svåråtkomliga borgar ersätts av slott med rymliga trädgårdar och parker.

Stor vikt läggs vid det visuella uttrycket och sambandet mellan trädgård och slott. Bland de typiska inslagen måste man nämna den regelbundna geometriska indelningen, häckar, rabatter med ornament samt klippta labyrinter och häckar.

Barock

Under barocken strävar man efter att förbinda trädgården med landskapet, därför sträcker de sig långt bort tills de så småningom flyter samman. Det är den viktigaste perioden för skapande verksamhet inom trädgårdsarkitekturen och man befäster det estetiska intrycket.

Klassicism

Huvudstigarna är ordnade i en åttauddig stjärna, och i Frankrike skapas så kallade siktlinjer med utsiktsbroar.

Från slutet av 1700-talet vänder sig trädgårdskonsten bort från regelbundna inslag och går över till fri natur.

Romantikens intåg

I trädgårdarna skapas konstgjorda ruiner, grottor och eremitage. I England formas kulturlandskapmed betesmarker och vägar kantade av häckar.

Den naturliga engelska stilen sprids över hela Europa, och hos oss är ett exempel trädgården i området Lednice–Valtice.

Jugendstilen

Den utvecklas kring sekelskiftet 1900 i Europa och Nordamerika. Typiskt för perioden var invecklade, flytande kurvor, ornament, linjeföring och asymmetri. Trädgårdarna bestod av stora gräs- och vattenytor. Pergolor, trädgårdsmöbler och i princip all utrustning är för det mesta vita.

Början av 2000-talet

Den formella stilen ersätts snarare av naturlighet och inslag av fri natur. Kännetecknande för dessa trädgårdar är asymmetri och abstraktion, och dessutom kompletteras de med olika geometriska element och mjuka kurvor.

Man kombinerar sand med stenar, växter och mindre vattenytor. Så småningom kommer postmodernismen, där alla strävar efter originalitet och nya riktningar.

På 2000-talet hämtas mycket från den kinesiska och japanska trädgårdsstilen.

Dagens trädgårdar ska vara en förtrollande miljö för vila, där man mår bra och där ens personlighet speglas.Fantasin sätter inga gränser.

Kommentera artikeln och dela dina erfarenheter eller foton från din trädgård i vårt diskussionsforum.

Gillar du artikeln? Dela den med vänner på Facebook :)

Du kanske också är intresserad av: Trädgårdens historia, del 1