Rosmarin: En Aromatisk Skatt i Ditt Kök och Din Trädgård

Rosmarin (lat. Rosmarinus officinalis) är en halvbuske som är lättskött och som vi känt sedan urminnes tider. Den förbättrar både psykisk och fysisk kondition, lugnar nervsystemet, stödjer matsmältningen, motverkar uppblåsthet, men vi använder den även vid allmän utmattning och vid vinterinfluensor. Under blomningen lockar den med sin doft bin och fjärilar och är därmed en mycket attraktiv del av trädgården. Vi använder den även i köket, till exempel som en del av provensalskt kryddmix.

Människor har känt till rosmarin sedan urminnes tider; den hade sin plats i forntida egyptiska och grekiska ritualer. I Grekland var den helgad åt gudinnan Venus som en symbol för kärlek och trohet. Romarna kallade den för havets dagg. Redan i antiken betraktades den som en symbol för kärlek, äktenskap, men även död och evighet. Enligt traditionen lade man rosmarin i brudens brudkrona tillsammans med färgglada band för att under ceremonin symbolisera partnernas livslånga trohet.

Under medeltiden lade människor rosmarinkvistar i rökelse. Den första skriftliga omnämnandet av rosmarin finner vi i ett påbud från kejsar Karl den store, som beordrade dess odling på sina kungliga marker. Vi känner den även från Leipzig farmakopé från 1400-talet, som anger: "Rosmarinus, även kallad havsros, är värmande och torkande. Den växer vid havet och i bergen. Med sin värme har den kraft att öppna svettporerna. Mot svimning och hjärtsvaghet använd blommorna blandade med vin." Ofta avbildades rosmarin i folksånger och dikter. I sjukrummen brände människor rosmarin för att rena luften. Samtidigt kastade man rosmarinkvistar på golvet i rättssalar för att rätten skulle skyddas mot "fängelsefebersjukdom". Spanjorer vördar rosmarin, eftersom den enligt dem var Jungfru Marias gömställe vid hennes flykt till Egypten. Enligt legenden bredde hon ut sin mantel över den och rosmarinens blommor bytte färg från vit till blå från den dagen. Under pestepidemins tid lade resande under sin färd genom olika länder just rosmarin i en tygpåse för att undvika pesten. I Medelhavsområdet torkade man tvätt på rosmarinkvistar så att den fick dess doft och därmed avvisade mal.

Förr var rosmarin en vanlig växt på den tjeckiska landsbygden och hade en hedersplats i hemmet. Rosmarin är dock en modern ört och vi hittar den även i moderna hushåll som en färsk krydda med mycket specifik doft.

Rosmarins hemland är södra Europa, där vi idag hittar den som en vilt växande buske. I varmare områden odlar man fortfarande häckar av den, särskilt i Italien, Spanien och södra Frankrike. Under våra förhållanden odlar vi den i krukor inomhus eller på balkongen, den kan även vara en del av en rabatt eller en örtträdgård.

Rosmarin kallas ofta för rosmarin. På svenska använder vi dess fullständiga namn läkerosemarin eller rosmarin. Det latinska namnet för rosmarin är härlett från orden ros, som betyder dagg och marinus, som vi översätter som havets. Rosmarin är alltså havets dagg, eftersom den i sitt ursprungliga hemland växer vid havskusten.

Odling av rosmarin

Läkerosmarin (lat. Rosmarinus officinalis) är en vintergrön tätt förgrenad perenn buske som växer upp till 1-2 m höjd. Den är mycket lättodlad. Dess stjälk blir vedartad från andra året, det är alltså en perenn. Stjälken doftar angenämt när den torkar och tänds. Rosmarin har mörkgröna filtade blad som är vita till grå på undersidan. Hela plantan är mycket aromatisk med karakteristisk doft.

Vi odlar rosmarin från frön som vi sår i växthus helst under mars-april. De gror inom 1-2 veckor. Rosmarin trivs i genomsläpplig lerig-sandig jord med tillräckligt kalciuminnehåll. Den gillar soliga platser - direkt solljus eller eventuellt halvskugga, men platsen måste vara skyddad från vind. Den trivs särskilt bra vid husväggar eftersom dessa ackumulerar värme och sedan utstrålar den till närmaste omgivning. Inomhus tål den inte drag. Unga plantor placerar vi i rabatten under maj-juni med 50 cm avstånd mellan dem. I trädgården är det lämpligt att placera rosmarin tillsammans med malva.

Var försiktig med vattning! Den gillar inte mycket blöt jord. Rosmarin blommar med blå-violetta blommor i juli. Den bildar frukter. Rosmarinplantan tål inte frost, därför tar vi in den för övervintring inomhus på en ljus plats och håller där en konstant temperatur på 5-10°C. Under denna period har den vegetativ vila och vi vattnar den mycket lite.

Tips: Klipp rosmarin efter blomningen (bara icke-vedartade delar av plantan) så att den behåller sin fräscha och regelbundna form.

Från rosmarinplantan skördar vi gröna icke-vedartade skott som vi använder antingen färska eller torkar vid maximal temperatur 35°C. Skördad rosmarin torkar mycket långsamt. Torkade delar kan vi krossa och förvara dem i väl förslutna mörka behållare som skyddar dem mot ljus och fukt.

Rosmarin har bred användning särskilt i köket. Den har en lätt bitter smak som påminner om kamfer. Rosmarinblandning tillsätter vi i färdiga rätter innan slutförande så att dess eteriska oljor inte avdunstar. Vi kan tillsätta den i soppor, grönsaker, sallader, såser och i kött. Vi använder den för tillagning av lamm-, får-, kanin-, hjort- och rådjurskött som den ger en karakteristisk smak när vi strör den över under kokningen. Vid grillning av kött kan vi lägga en rosmarinkvist i elden, köttet får då rosmarinarom.

Rosmarin avskräcker fästingar, myggor och stickande insekter!!

Den är en del av många örtsmör. Smaken och doften av rosmarin mångfaldigas när vi blandar den med lök, vitlök eller lavendel. Rosmarin är en karakteristisk krydda i det italienska och franska köket.

Rosmarinsvin tillverkas också, som vi förbereder genom att först finhacka bladen. I en fjärdedel av kärlet lägger vi rosmarin och fyller resten med rött vin. Det så förberedda vinet låter vi stå i 3 veckor, skakar bara ibland på kärlet, sedan silar vi.

Mycket karakteristiska effekter

Rosmarin är en av få växter som höjer blodtrycket. Den verkar lugnande på nervsystemet, förbättrar blodcirkulationen (tar bort känslan av kyla i extremiteterna), hjälper vid utsöndring av galla, vid reumatism, astma och hosta, sömnlöshet och migrän. Regelbunden användning rekommenderas vid behandling av gallblåseinflammation, vid smärtsam menstruation, vid allmän svaghet och vid svullnader.

Den används också som desinficerande munsköljning och verkar vid förkylning för att frigöra en täppt näsa. Starkt avkok kan vi använda som omslag på olika eksem, för ansiktsrengöring och på sår. Den fräschar upp och återupplivar extremiteter efter en genomgången stroke, när vi tillsätter några rosmarinblad i badet. Te som beretts av rosmarin har diuretiska effekter och orsakar svettning. Dagligen kan vi använda maximalt 4-8 färska blad, vanligtvis på morgonen på tom mage eller i form av rosmarinsvin.

Rosmarinplantan innehåller terpener, borneol, cineol, garvsyror, bitterstoffer, hartser och saponiner.

Torkad rosmarin lägger vi också bland linne i skåp, därigenom förebygger vi fukt, mögel och angrepp av kläder av mal. Dess extrakt hjälper till att avlägsna lukten av cigarettrök från rummet och avvisar samtidigt flugor. Olja utvunnen ur rosmarin har effekt som repellent. Dess eteriska olja används vid tillverkning av tvålar, salvor, parfymer och likörer.

Rosmarin är en mycket aromatisk städsegrön halvbuske, som är en lämplig planta för odling inomhus, men doftar även på din balkong och trädgård. Vi odlar den från frön på en solig plats i jord rik på kalcium. På rabatten planterar vi förodlade rosmarinplantor först under maj - juni. Plantans blad innehåller eteriska oljor, garvsyror, bitterstoffer, flavonoider, triterpensyror och alkaloider. Vi samlar rosmarintoppar, som vi senare torkar. Vi använder den som krydda och läkemedel. Med en blandning av rosmarin kryddas kött, särskilt vilt och fårkött.

Den är en del av olika kryddblandningar. Rosmarin används som läkemedel vid reumatiska sjukdomar, matsmältningsbesvär, gallblåse- och magsjukdomar och för att stimulera blodcirkulationen. I naturmedicin används den särskilt vid så kallade kvinnosjukdomar. Kvistar av färsk rosmarin använder vi än idag för att fräscha upp luften i rum.