Vattning av grönsaker

Kort sagt: Vattna grönsakerna helst med regnvatten som fått stå, och låt kranvatten först stå och värmas i en tunna så att klor avdunstar. Mest vatten behöver kålväxter, tomater, gurkor, rädisor och selleri, minst vitlök och baljväxter. Vid vattning med kanna räkna med två tiolitersdunkar per 1 m², så att vattnet når ända ner till rötterna.

Vi vattnar grönsaker

Vatten – är en grundläggande beståndsdel i växterna och den omgivande miljön. Ger växterna näring i form av syre och väte. Den viktigaste vattenkällan är nederbörden. Nederbörden når marken i form av regn, snö, rimfrost och dagg. Den rikligaste bevattningskällan är regnet, framför allt under vår- och eftervintermånaderna. 

Vid överskott av bevattning suger växterna upp vatten och ett övertryck uppstår i dem, som får växtvävnaden att spricka. Detta sker framför allt hos rädisor, kålrabbi, tomater och morötter. Vid vattenbrist slappnar cellvävnaden av och växterna vissnar. Växter som lider av torka förlorar i kvalitet – blir bittra (sallat), hårda (kålrabbi). Vid längre torka torkar växterna ut och dör.

Växter som är känsliga för brist på bevattning är:

• grunt rotande grönsaker (rädisor, spenat, sallat, gurkor)

Växter som däremot klarar torrt klimat bättre är:

• djupare rotande grönsaker (majs, persilja, svartrot, morötter och baljväxter)

Klimatförhållandena i Tjeckien räcker inte till för de flesta odlade grönsaker. Nederbörden är bara en minimal del av den nödvändiga bevattningen av växter. Bevattningen åt växterna måste varje odlare planera hushållsmässigt. Man kan naturligtvis vattna med vatten från lokala källor. Om du har en bäck nära trädgården. Det är också viktigt att samla regnvatten i en tunna. Idealiskt är regnvatten från åskväder. Det är mjukt, starkt syresatt och innehåller luftens kväve. I regnvatten löses de mineralnäringsämnen som finns i jorden lätt upp.

Växterna trivs med regnvatten som fått stå och det är också ett mer ekonomiskt sätt att vattna. Tunna/fat för uppsamling av regnvatten HÄR. Om du har mindre vatten (på stugor osv.) bör du prioritera och vattna regelbundet de växtersom är krävande när det gäller regelbunden vattning.

Om du odlar värmeälskande växter rekommenderar vi att du målar tunnan svart, så att det uppsamlade regnvattnet värms upp ordentligt. Jordar för odling av grönsaker bör ha 55–75 % vattenhållande förmåga.

Om det blir större torka i trädgården och vi tvingas vattna med kranvatten, är det lämpligare att först fylla vattnet i en tunna och låta det värmas. Det beror på att klor ska avdunsta ur vattnet och vattnet syresättas. Vatten direkt från ledningen är kallt och hårt. Det är inte lämpligt för direkt vattning.

Vi vattnar inte växterna med förorenat vatten. Om du vattnar med bäckvatten, se till att du har kontrollerat att inga skadliga ämnen släpps ut i den.

Mest bevattning kräver kålväxter. Regelbundet vattnar vi kålrabbi, tidig vitkål, kinakål och blomkål. Av fruktgrönsakerna ska du framför allt ta hand om tomater och gurkor. Av rotfrukterna förbrukar rädisor och selleri mest vatten. Bladgrönsaker klarar sig med vanlig nederbörd, tillsätt vatten bara åt sallat, som kan bli bitter av brist på bevattning. Spenat och cikoria är mer tåliga. De klarar sig utan regelbunden vattning.

Lökväxter gynnas av vattning under första hälften av växtperioden. Så snart lökväxterna börjar mogna, trivs de bättre i en torrare miljö.

Vitlök är minst krävande när det gäller bevattning. Purjolök kräver regelbunden vattning under hela tillväxten och mognaden.

Baljväxter bevattnar du bara vid längre torka.

Vi bevattnar – sätt

Bevattning delas in i flera typer efter bevattningssättet

• ytbevattning – genom översilning eller dämning – denna typ av bevattning används för kålväxter, tomater, tidig potatis och paprikor. Framför allt för växter som odlas med större avstånd. Vid denna metod räcker det att gräva fåror runt växterna.

Om det här bevattningssättet och odlingssättet passar dig kan vi på fårornas kammar också odla rotfrukter. Odling på fårans topp har sina fördelar. Tack vare denna odling kommer luft åt växternas rötter. Nackdelen med denna odling – resp. bevattning – är att om fårorna är för långa kanske vattnet inte når ända till slutet av bädden.

• manuell bevattning – med kannor – har visat sig fungera i små trädgårdar. Det är ett mycket arbetskrävande sätt att vattna. Vattning med kanna är dock effektivast i drivbänkar, foliehus, växthus och andra övertäckta odlingsutrymmen. För att vattnet vid vattning med kanna ska nå ända till växternas rötter bör vi ge 2 × 10 l vatten per 1 m², alltså två tiolitersdunkar vatten.
• vattning med slang – är ett omtyckt och vanligt sätt att vattna. Det sparar tid och "utdragna" armar från kannan. Sådan vattning lämpar sig även för större ytor i trädgården. Om vi har tillräckligt med vatten kan vi vid torrt väder vattna även tidig potatis under den period då den bildar knölar. De blir då större och ger bättre skörd. Till trädgårdsslangar använder vi olika munstycken, beroende på vad vi just ska vattna.
• underjordisk vattning – kräver högre kostnader. Fördelen med detta system är framför allt den mångsidiga användningen. Av rör eller slangar måste man planera och bygga ett genomtänkt bevattningssystem. Det är lämpligt om vattenförrådet till detta system finns på en högre nivå. En tank på taket för regnvatten, eller liknande. I slangar och rör måste man borra hål med en diameter på 2–5 mm med 10 cm avstånd. Rören som läggs i jorden täcker vi först med ett lager sand, så att hålen inte sätts igen. Vid denna bevattning förblir bäddens yta torr och lucker. Vattnet avdunstar inte och stannar vid växternas rötter.

Fångade den här artikeln ditt intresse? Dela den med vänner på Facebook!

Författare: Hana Michalíková

Det kan intressera dig: Förvaring av grönsaker