Hagtorn som naturligt insulin

Stinksöta (lat. Galega officinalis) är en ört som sänker blodsockernivån och används därför som stödjande behandling vid typ 2-diabetes, särskilt hos barn i det tidiga stadiet av sjukdomen kan den sänka blodsockernivån till normala värden. Stinksötans örter har diuretisk effekt, stödjer mjölkproduktionen, hjälper vid febersjukdomar hos barn och behandlar huden. Stinksötaväxten är tack vare sina klasformade blommor och dekorativa blad lämplig för odling i din prydnadsträdgård.

Stinksötans ursprungsland är södra Europa och västra Asien, där den fortfarande förekommer idag. Historiskt, runt år 1600, användes den som medicinalört för behandling av sjukdomar som pest, feber och olika barnsjukdomar. Den medicinska substansen galegín, som sänker blodsockernivån, upptäcktes i växten år 1914 av dr. Tauret.

I våra breddgrader hittar vi den inte vildväxande, därför odlar vi den målmedvetet från frön. Den förekommer vilt på ängar, betesmarker, vid flodstränder och i fuktiga skogar i södra Europa och västra Asien. Historiskt odlades den i Schweiz och andra länder som foder.

Bland dess folkliga namn finns getklöver, getört och medicinalört. På svenska använder vi namnet stinksöta. Det latinska namnet kommer från grekiskan och betyder mjölkbringande.

Hur man odlar stinksöta

Stinksöta (lat. Galega officinalis) är en flerårig ört som växer till en höjd av 40-110 cm. Den tillhör familjen ärtväxter (lat. Fabaceae). Den har en grov rotstock från vilken flera ihåliga stjälkar växer. Stinksötans stjälk är ihålig, längsgående räfflad och kal. På stjälkarna växer sammansatta, fjäderformade blad som har en lansettliknande eller elliptisk form avslutad med taggar på 15-50 mm. Stinksöta blommar med violettblå eller vita blommor som är samlade i klasformade blomställningar under juli och augusti. Blommorna har mycket pollen men är fattiga på nektar. Efter blomningen bildas 2-5 cm långa baljor på växten som innehåller flera frön.

Vi odlar stinksöta från frön som vi sår i fuktig lerhaltigt-lerig jord berikad med humus, kalcium och kväve på våren, eftersom höstsådd kan frysa under hård vinter. För sin utveckling behöver stinksöta en varm och solig plats samt tillräckligt med fukt. Den är frosttålig och trivs i regnigt väder. Den växer snabbt men tål inte kraftiga förändringar under sin tillväxt, som växling mellan värme och kyla, vilket kan leda till att växten tunnare ut.

Vi skördar växten och fröna av getväppling flera gånger om året. De icke-vedartade topparna av växten klipps bäst på eftermiddagen (runt 14:00) i längder på cirka 10-20 cm. Därefter torkar vi växten i väl ventilerade utrymmen i knippen, eller vid artificiell värme vid en maximal temperatur på 50°C. Fröna av getväppling skördar vi när de är helt mogna, oftast under augusti månad. Deras användning är bland annat för industriell isolering, särskilt på grund av ämnet galegin som de innehåller.

Getväppling stödjer behandlingen av diabetes

Inom naturmedicinen används getväppling som diuretikum, laktagogum, antidiabetikum, samt vid febriga barnsjukdomar, utslag som mässling och scharlakansfeber och vid epilepsi. Den verkar även som ett milt laxermedel, hjälper vid förstoppning och har en välgörande effekt på tjocktarmens funktion. Den innehåller ämnet galegin, så kallat naturligt insulin. Samtidig användning av orala antidiabetika och galegin gör att det räcker med att använda lägre doser av antidiabetika. Tack vare galegin stödjer den övergripande metabolismen i organismen och stärker dess immunsystem. För närvarande är trenden att tillsätta extrakt från getväppling i salvor som används vid olika huddefekter och neoplastiska operationer. Salva från getväppling behandlar även våt eksem.

Getväppling innehåller galegin, galuteolin, guanidin, flavonglykosid, garvsyror, bitterämnen, saponiner och andra aktiva ämnen.

Tips på te: Av getväpplingens ört brygger vi te. Till 250 ml kokande vatten tillsätter vi 1-2 kaffeskedar. Denna beredda blandning låter vi dra i 10 minuter. Sedan silar vi den och serverar alltid färskt te, som vi dricker 2-3 gånger dagligen.

Getväppling används även som en del av olika teblandningar. Getväpplingens ört kombinerar vi oftast med fänkål samt med enbär, maskros rot och blad, nässelört och kardborrerot.

Tips från våra mormödrar

För ammande mammor är det lämpligt att dricka följande teblandningar som innehåller getväppling och tjänar till att stödja amning samt öka produktionen av bröstmjölk under laktationskriser.

• Blandning av 25g getväppling, samma mängd knotgräs och gullris, 20g anis- och fänkålsfrön och slutligen 10g lagerblad

• Blandning av 30g getväppling, 20g korianderfrukter, 20g dill och fänkålsfrön

• Blandning av lika mycket av dessa örter: getväppling, brännässelört, anisfrön, kummin och vallörtsrot

• Te bereder vi genom att hälla 600ml kokande vatten över 2 teskedar. Blandningen låter vi dra i 10 minuter och silar sedan. Vi dricker teet en halvtimme före huvudmåltid och en timme efter huvudmåltid även 6 gånger dagligen i mängden 100ml.