Getrams: odling av skuggtålande perenn och hur giftig den är

Kort sagt: Getrams (Polygonatum odoratum) är en flerårig, skuggälskande ört i familjen sparrisväxter, 15 till 50 cm hög, med vita doftande rörformade blommor. Den odlas på skuggiga platser i näringsrik, lucker och fuktigare jord, helst med kalkrik berggrund, och sprider sig med krypande jordstam. Hela växten är giftig, mest bären. Var särskilt försiktig med barn och djur.

Getrams är en omtyckt skuggälskande perenn för trädgårdar och skogsbryn. Den är samtidigt en giftig växt, så det lönar sig att veta inte bara hur man odlar den, utan också hur man hanterar den säkert.

Getramsens popularitet bland trädgårdsägare hänger ihop med hur anspråkslöst växten klarar platser där de flesta prydnadsperenner har svårt att klara sig, nämligen djupare skugga under kronorna på träd och buskar. Just därför dyker den ofta upp i naturnära trädgårdar, skogshörn eller som undervegetation under höga träd och buskar, där den behöver minimalt med skötsel.

Vad är getrams för en växt

Getrams är en flerårig ört med kantig, bågböjd stjälk, 15 till 50 cm hög, med sju till tolv oskaftade blad i två rader. De vita till svagt grönaktiga rörformade blommorna doftar svagt, därav artnamnet odoratum (”doftande”). I Tjeckien växer den vilt i kanten av glesa tall- och blandskogar, på skuggiga sluttningar och i snår, och den är utbredd i nästan hela Europa.

Plantering och odling

Det säkraste är att plantera jordstammar eller delade tuvor på hösten eller tidigt på våren, när växten är vilande. Getrams sprider sig långsamt men säkert i trädgården med hjälp av krypande underjordiska jordstammar, med vilka den successivt bildar sammanhängande grupper. Ett en gång anlagt bestånd sprider sig alltså inte vidare genom sådd av frön, utan genom att jordstammarna växer åt sidorna.

Efter planteringen bör du vattna växten regelbundet under det första året, tills den har utvecklat ett tillräckligt väl utvecklat rotsystem på den nya platsen. Äldre, etablerade tuvor är betydligt mer tåliga mot kortvarig torka och klarar tillfälliga svängningar i fuktigheten utan större skada. Om du vill föröka getrams är det bästa tillfället vid omplantering på hösten eller före våren, när jordstammen lätt kan delas i mindre delar med egna knoppar.

Växtplats och jord

Getrams trivs i skugga till halvskugga, liknande det ljus den får i skogskanten, och mår inte bra av direkt sol. Den behöver näringsrik, lucker och fuktigare men väldränerad jord, helst med kalkrik berggrund. Den passar under träd och buskar, där andra, mer ljuskrävande perenner inte passar.

Giftighet och säkerhet

Hela växten är giftig, och den högsta halten av giftiga ämnen finns i bären. Symtom på förgiftning är huvudvärk, kräkningar och diarré. Lyckligtvis är hela växten, inklusive frukterna, äckligt bitter, vilket avskräcker från att äta den av misstag, och även betande djur undviker den. Plantera ändå inte getrams på en plats som små barn lätt når, eftersom de gärna stoppar färgglada bär i munnen utan att tänka sig för. Jordstammen innehåller dessutom små nålformade kristaller (raphider) som kan irritera huden, så det är klokt att använda handskar vid hantering.

Inre användning av getrams i någon form, inklusive teer eller tinkturer, rekommenderas inte. Örten är dessutom inte väl undersökt farmakologiskt, så det är inte förnuftigt att lita på den i stället för beprövad vård.

Om du har ett litet barn eller ett husdjur hemma ska du plantera växten på en plats som inte är lättillgänglig för dem, och tvätta händerna noga efter skörd av bär på hösten eller efter delning av jordstammen. Vid misstanke om att någon del av växten, särskilt bären, har förtärts, kontakta Giftinformationscentralen eller en läkare, och vid djur en veterinär, eller ring 112, och vänta inte tills symtomen fullt har utvecklats.

Getrams eller liljekonvalj?

Getrams är botaniskt besläktad med liljekonvalj, och de båda växterna har liknande krav på växtplats, men de är lätta att skilja åt.

Båda växterna är giftiga och båda har påfallande, tydligt olika bär som snabbt skiljer dem åt trots liknande växtplats. I praktiken planteras de dessutom ofta tillsammans i samma skuggiga hörn av trädgården, så det lönar sig att kunna känna igen dem direkt, inte bara på frukterna, som man måste vänta på till sen sommar eller höst.

Användning i trädgården

Getrams odlas i trädgårdar som prydnadssolitär eller som undervegetation under träd, och man uppskattar både bladen, blommorna och senare bären. Det finns också prydnadssorter, till exempel den fylldblommiga formen ”Flore Pleno” eller den vitbrokiga sorten ”Variegatum” med bladteckning som påminner om liljekonvaljen, som getrams är botaniskt besläktad med och som har liknande krav på växtplats.

Den kombineras väl med andra skuggälskande perenner med liknande krav, till exempel majbräken eller andra ormbunkar, som fyller utrymmet mellan de enskilda tuvorna och skapar en naturligt verkande undervegetation. De bågböjda stjälkarna med hängande blommor kommer bäst till sin rätt sedda underifrån eller från sidan, och därför passar getrams även i en förhöjd kant av rabatten eller på en sluttning, där effekten syns bäst.

Vanliga frågor

Hur odlas getrams?

Den planteras som jordstam eller delad tuva på hösten eller tidigt på våren, på en skuggig till halvskuggig plats i näringsrik, lucker och fuktigare jord. Den sprider sig sedan med krypande jordstammar.

Är getrams giftig?

Ja, hela växten, mest bären. Symtom på förgiftning är huvudvärk, kräkningar och diarré, men den bittra smaken avskräcker från att av misstag äta större mängder.

Kan man dricka getrams som te?

Det rekommenderas inte. Inre användning i någon form, inklusive teer och tinkturer, är riskabel, och örten är dessutom inte väl undersökt farmakologiskt eller bekräftad i kliniska studier.

Var trivs getrams bäst i trädgården?

I skugga eller halvskugga under träd och buskar, i näringsrik, lucker och fuktigare men väldränerad jord, helst med kalkrik berggrund och utan ständig övervattning.

Hur snabbt sprider sig getrams i rabatten?

Gradvis, med hjälp av krypande jordstammar, med vilka den på några år bildar en mer sammanhängande grupp, inte genom sådd av frön.

Hur skiljer sig getrams från liljekonvalj?

Getrams är högre, har fler blad i två rader och blommorna hänger parvis längs den bågböjda stjälken, medan liljekonvaljen bara har två blad vid basen och blommorna i en ensidig klase på en upprätt stjälk. Getramsens bär är svarta, liljekonvaljens klarröda.

Källor

• Wikipedia: Getrams (tjeckiska) – beskrivning, växtplats och giftighet
• Wikipedia: Polygonatum odoratum – odling, sorter och säkerhet

Uppdaterad: 11 oktober 2026