Jordens pH

Kort sagt: Jordens reaktion (pH) är sur under 5,6, neutral 6,6 till 7,1 och basisk över 7,2. Försurad jord justerar du med kalkning – efter surhetsgrad ger du 1 till 3 kg malen kalksten per 10 m², av bränd kalk hälften så mycket. På grönsaksbädden kalkar man vart fjärde år, helst på hösten eller vintern.

Jordens pH

Om vi vill säkerställa god näring för växterna är det nödvändigt att följa jordens reaktion. Jordens reaktion anges med symbolen pH. Jordens reaktion kan vara:

• sur (pH under värdet 5,6)
• neutral (pH 6,6–7,1)
• basisk (pH högre än 7,2)

Optimalt är ett balanserat pH i jorden, ev. justera jordens pH efter de grödorsom du ska odla. När de basiska ämnena i jorden ökar (för mycket kalcium, magnesium) får de basiska ämnena övertaget i jorden och jordens sura reaktion minskar.

I sura jordar tar vissa växter sämre upp näring. Jordens surhet är en av de faktorer som minskar skörden och avkastningen. Basiska reaktioner i jorden orsakar hos växter störningar i ämnesomsättningen – klorros.

Mot för stark försurning av jorden är kalkning det lämpligaste. Genom kalkning neutraliseras de fria vätejoner som orsakar surheten.

Kalkning

Kalkning innebär att man tillför kalcium och magnesium till jorden i olika former. Man kalkar med opuka (en kalkhaltig sedimentär bergart), krita, kalksten och släckt kalk.

Efter kalkning av jorden går kalcium över till växterna. I växterna neutraliserar kalcium överskott av organiska syror och ökar assimilationen (upptag och omvandling av ämnen i en levande organism för uppbyggnad av dess kropp).

TIPS: Om vi har ett grönsaksland där vi regelbundet odlar grönsaker rekommenderas att kalka vart fjärde år. Helst på hösten eller vintern.

Gödsla inte med stallgödsel samtidigt som du kalkar. Det ger stora förluster av organiskt material, framför allt kväve. Beroende på jordens surhet ger vi 1–3 kg malen kalksten per 10 m², och om vi har bränd kalk hälften så mycket. Malen kalksten innehåller ca 50 % kalciumoxid (CaO). Bränd kalk innehåller ungefär dubbelt så mycket.

Vi rekommenderar – kalka under kålväxter och baljväxter. I surare jordar kalkar vi till lök, rödbetor, morötter och gurkor.

Kalkhaltiga gödselmedel

Kalkhaltiga gödselmedel – som namnet antyder innehåller de kalcium som huvudnäring. Med kalkhaltiga gödselmedel förbättrar vi sura jordars bördighet. Genom kalkning stimulerar vi i sura jordar mikrobiell aktivitet och därmed frigörandet av näring från svårlösliga mineralämnen. Kalkhaltiga gödselmedel ökar samtidigt effekten av fosfor- och kaliumgödselmedel.

Kalkhaltiga gödselmedel används i mindre givor och oftare. Överkalkning är onödig, eftersom växterna inte hinner ta upp näringen.

Malen kalksten – innehåller ca 35 % kalcium i form av kalciumkarbonat. Det är ett långsamt verkande gödselmedel. Med detta medel kalkar man på våren, lättare och mullrika jordar.

Bränd kalk – innehåller ca 65 % kalcium i form av kalciumoxid. Verkar snabbare. Används för kalkning av tyngre och surare jordar. Vi kalkar på hösten. Bränd kalk kan tillsättas i komposten. Den tillsätts i komposten eftersom den snabbt binder vatten och förstör sjukdomsalstrande organismer och djurskadedjur. Malen bränd kalk kan spridas på bädden och grävas ned.

Övriga kalkhaltiga gödselmedel uppstår som avfallsprodukter (sockerbrukskalk, kalk från spritbruk, puts, avfallsgips).

Odling i skiften

I första skiftet odlar vi:

• kålväxter (vitkål, kinakål, savoykål, blomkål och broccoli). Till första skiftet hör även kålrabbi och kålrot (korsblommiga). Kålrabbi tål dåligt gödsling med färsk stallgödsel.
• fruktgrönsaker (tomater, aubergine, paprika, gurkor, meloner och pumpor)
• övriga grödor (tidig potatis, sockermajs, purjolök)

Grönsaker som odlas i första skiftet kan vi gödsla rikligt med stallgödsel (6–10 kg per m²). Vi kan också gödsla med kompost eller gröngödsling. Av gröngödslingsväxterna är klöverväxter mest lämpliga. Klöverväxter tål kalkning bra. De är en särskilt lämplig förfrukt för kålväxter, baljväxter, tidig potatis och rotselleri. I första skiftet kan vi också så huvudsallat och vårspenat, så att bädden inte står utan gröda.

I andra skiftet odlar vi:

• rotfrukter (utom selleri)
• lökväxter (utom purjolök)
• bladgrönsaker

Grönsaker i andra skiftet kräver hög mullhalt i jorden.

I tredje skiftet odlar vi:

• baljväxter – ärtor, bönor, bondbönor
• örter– mejram, citronmeliss, dill

Efter ett tvåårigt uppehåll i detta skifte, tack vare gödsling med färsk stallgödsel, kan vi det tredje året plantera i tredje skiftet – morötter, vitlök, lök, sallat och spenat.

En särskild grupp för sådd utgörs av: rabarber, sparris, pepparrot och libbsticka. Dessa växter trivs på samma plats år efter år och behöver regelbunden gödsling under alla odlingsår.

Gillade du den här artikeln? Dela den med vänner på Facebook!

Författare: Hana Michalíková