Så odlar du friska druvor

Kort sagt: Friska druvor kräver sol hela dagen, en tålig sort, regelbunden beskärning och skydd mot vinets bladmögel och mjöldagg. Utan skyddat läge kan vin odlas bara upp till 250 m ö.h., vid husets sydvägg upp till 500 m ö.h. Börja spruta före blomningen, under andra halvan av maj eller i början av juni, och upprepa efter 14 dagar.

Vad du bör tänka på före plantering

Höjden över havet på platsen där vi vill odla vin avgör, om det överhuvudtaget är realistiskti vår trädgård. Att odla vin fritt utanför skyddade lägen (sydsluttningar, husets sydvägg) är möjligt bara upp till 250 m ö.h., annars fryser stockarna på vintern och vi får en skörd i genomsnitt vart tredje år, under år med mildare vintrar och en gynnsam vår. Om vi däremot har möjlighet att plantera vinet direkt mot en husväggsom är vänd mot söder, eventuellt sydost eller sydväst, kan vi räkna med en fin skörd varje år även på 500 m ö.h.

Vin kräver sol hela dagen, och närhet till högre träd eller byggnader påverkar alltid skördens storlek negativt.

 Val av sort – vilken typ av vin.

Det rätta sortvalet spelar en viktig roll för tålighet mot frost och sjukdomar. Det måste sägas att äldre och mindre motståndskraftiga sorter fortfarande är de som säljs mest. Glöm sorter vars namn du känner från vinflaskor i butikerna. Det lönar sig att lägga ner mer möda och skaffa en sort av hög kvalitet.

Vinsorterna delas in i bordsdruvor och vindruvor. Även druvor av vinsorter är goda, men av bordsdruvor är det svårare att göra vin.

 Bland vindruvorna kan man för sämre jord- och klimatförhållanden på måfå rekommendera sorten Hibernal, Medina och den äldre sorten Isabella.

Bland bordsdruvorna är sorter som har tillkommit i det forna Sovjetunionen motståndskraftiga – Ustojčivyj dokučajevoj, Augustovskyij, Vostorg, Kutuzovskij; vidare ligger moderna sorter från det forna Tjeckoslovakien halvvägs till motståndskraft – Vitra, Pola, Olšava, Ametyst, osv.

 Av andra vinarter kan man dessutom rekommendera Vitis amurensis, helst de mest förädlade sorterna.

 Plantering och beskärning av vin

Vid optimal skötsel kan vinet ge en mindre skörd, beroende på sort, redan andra året efter plantering. För vin, liksom för andra fruktväxter, gäller att för att sortens egenskaper ska bevaras ska man föröka det med en växtdel (sticklingar), inte med frö. Vi kan föröka vin själva med sticklingar, eller så köper vi ympade plantor.

Plantan sätts djupt, så att ympstället ligger några centimeter över markytan. Vin är en klängväxtoch behöver stöd. Första året räcker en käpp, de följande åren bygger vi stödkonstruktioner.

 Utan beskärning går det inte att odla vin framgångsrikt under någon längre tid.

Grunden för beskärning av alla fruktväxter är att vissa delar kortas av helt och andra bara obetydligt. Förenklat kan man säga att beskärningen av vin ska vara så kraftig att skotten nästa år på hösten når pennans tjocklek. Är de för tjocka har man beskurit för hårt, är de svaga och inte förvedade har man beskurit för lite. Den oöverträffade och för vin bäst lämpade formen, som dessutom utnyttjar dess fysiologiska förutsättningar för bärsättning, är en enda stam med en eller två fruktgrenar och en reservtapp i toppen.

Fruktgrenen binder vi upp vågrätt, så att alla knoppar får samma förutsättningar. Hos vin växer nämligen den högst belägna delen kraftigast. Den här formen, där vi har druvklasarna på samma höjd, uppskattar vi både vid sprutning och när vi använder skyddsnät. På bilderna syns stocken före beskärning och efter. En gammal fruktgren har ersatts av två. Båda fruktgrenarna binds i april åter upp vågrätt.

Grönarbeten

Så kallas de arbeten som utförs under växtsäsongen. Det är avbrytning av oönskade skott, bortnyp av sidoskott och toppning av skott. Med de här arbetena håller vi vinstocken luftig och i en viss storlek, vilket minskar risken för sjukdomsangrepp på stocken och gör skötseln lättare.

Avbrytning av skott innebär att skott bryts bort tidigt efter att de har skjutit, och man tar bort sådana skott som inte bär druvanlag och som vi inte heller behöver för att forma stocken. De skulle annars utvecklas i onödan på bekostnad av dem som bär druvor.

Sidoskott nyper vi bort på samma sätt som hos tomater, åtminstone i området där druvklasarna sitter. Toppning av skott görs i juli och augusti, och skotten måste lämnas tillräckligt långa, minst 1 meter, hellre mer!

 Skydd av vin

 Vin är en av de växter som har odlats längst på jorden, och där det tack vare den långvariga odlingen har utvecklats ett stort antal sorter. Genom introduktion av sorter och arter mellan stater och kontinenter har världssortimentet av sorter i sin helhet berikats, men tillsammans med nya vinarter har vi från Amerika också fått med oss den allvarligaste skadegöraren och de allvarligaste sjukdomarna, som vi måste tänka på redan när vi planerar planteringen av vin.

 Druvlusen (vinrotlusen)

Den låg vid sin introduktion bakom förstörelsen av nästan alla vingårdar i Europa. Europeiskt vin var nämligen inte vant vid den nya skadegöraren och angreps mycket lätt. I dag är den inte längre ett lika stort hot, eftersom alla vingårdar planteras på resistenta grundstammar som kan stå emot vinrotlusen. För trädgårdsförhållanden kan man ändå hellre rekommendera ympade vinplantor. 

 Vinets bladmögel Plasmopara viticola

Den här sjukdomen kan helt förstöra druvor och blad på vin. Utbrott gynnas av varmt och fuktigt väder. I början av sjukdomen känns den igen på ljusgröna, senare bruna oljiga fläckar på bladens ovansida, vars undersida är täckt av svampens vita mycel. Bladen torkar sedan och faller av, druvorna dör och torkar.

Kemiska skyddsmedel mot den här sjukdomen delas efter verkningssätt in i kontaktmedel och systemiska medel. Kontaktmedel baseras på kopparoxiklorid, har kortare verkan och kända (mindre) biverkningar.

Systemiska medel har en mer komplicerad sammansättning och längre verkan, men deras biverkningar är inte helt utredda. 

Mjöldagg på vin – Uncinula necator

Sjukdomen visar sig som en vitaktig beläggning på bladen, som ser ut att vara beströdda med mjöl, därav synonymen vinets mjöldagg. Vitaktiga beläggningar täcker druvorna, bärskalet hårdnar och spricker (bärspräckning). Som kontaktmedel mot mjöldagg används svavelpreparat.

Infektion av mjöldagg på vin orsakar ekonomiska skador bara om vinet angrips före slutet av juni.

Skyddskalender för vin

Följande skyddsschema används för måttligt mottagliga sorter. För mer motståndskraftiga sorter (se de rekommenderade sorterna) räcker de första två behandlingarna och därefter bara den sista, som görs när druvorna färgas.

 Den första behandlingen av vin mot vinets bladmögel påbörjas före blomningen, det vill säga under andra halvan av maj eller i början av juni. För den första behandlingen räcker ett kontaktmedel.

 Nästa behandling görs med 14 dagars mellanrum – behandling efter blomningen. Här är det bra att behandla redan även mot mjöldagg, och båda medlen blandas i en och samma tank, men man måste förhindra direkt kontakt mellan koncentraten. Det är bättre att använda systemiska medel.

 Nästa behandling är lämplig att göra när druvklasarna sluter sig – bären i klasarna börjar vidröra varandra.

Tidpunkter för ytterligare behandlingar styrs av vädret. Under torra perioder utan nederbörd behöver man inte behandla, men under varma och fuktiga perioder behöver man behandla var 14:e dag med systemiska medel och var 7:e dag med kontaktmedel.

Rekommendationer för användning av medlen

Det är lämpligt att använda vätmedel, då får medlet bättre effekt. För god effekt av systemiska medel bör man använda en typ bara 2 gånger per säsong, för att resistens inte ska uppstå mot den.

Det här kan också intressera dig: Njut av det gamla, välkända krusbäret