Rosmarin officinalis, även känd som

Kort sagt: Rosmarin är en vintergrön, flerårig buske som blir upp till cirka 1,5 m hög och trivs soligt i lätt torr, kalkrik jord. Bladen har mest arom mellan juni och augusti, torkas i skugga och förvaras i återförslutningsbara burkar. Vid temperaturer kring noll flyttas plantan in på en varm plats.

Kända eller okända rosmarinen

Rosmarin är en vintergröna buske som når en höjd på upp till cirka 1,5 m. Denna buske har täta, kvastlika grenar med sessila blad, läderartade, linjära motsatta, mörkgröna ovanpå. Om vi gnider dem avger de en aromatisk doft som påminner om kamfer. Rosmarin har bruna, diskret färgade frukter. Blommorna är ljust lila, tvåläppade till utseendet och blommar från mars till juli. Dess smak är beskt bitter och mycket aromatisk.

Standort för rosmarin är lämpligt soligt, gärna även med lätt torra, kalkrika jordar. Ju varmare miljö den har, desto bättre är dess aroma. Rosmarin tål frost, men om temperaturen är runt noll är det bättre att ta in den och placera på en varm plats. Denna ört är flerårig, så om vi sår den växer den mycket långsamt, så vi måste väpna oss med tålamod och gärna vänta även tre år på en större skörd. Plantan av rosmarin håller vi i lätt fuktig jord. Eftersom rosmarin är motståndskraftig mot skadedjur behöver du inte gödsla alls.

Örten placerar vi på balkongen eller terrassen i en hink. Om vi planterar i jorden bör rosmarinen vara i en nergrävd kruka i jorden så att vi sedan på vintern kan flytta in den. Lämpligt är substrat i förhållandet ½ såddsubstrat eller ½ trädgårdsjord, ¼ kompost och resten sand eller fint grus med lite kalk. Den gillar inte packad jord. Vi skördar löpande färska skott, men dessa får inte plockas för mycket, annars skulle plantan motvilligt skjuta nya skott. Topparna av skotten klipper vi så att plantan får en fin form. På vintern skördas mindre, men redan i slutet av februari skjuter plantan nya skott.

Rosmarin odlar vi främst för dess blad som skördas i sin största mognad och styrka från juni till augusti, skördade blad torkar vi sedan i skuggan och placerar därefter i tillslutningsbara burkar. Rosmarin kom till oss i Europa över Alperna till klosterträdgårdar där den redan på den tiden odlades som en prydnads- och läkande planta. Som läkande planta samlades den sedan och användes för att stärka minnet och mot pesten. Det är dock nödvändigt att påpeka att under graviditet bör inga preparat med rosmarin användas och inte heller konsumeras i maträtter. Den innehåller nämligen aktiva ämnen som eteriska oljor, garvsyror eller bitterämnen. Den är inte heller lämplig som kvällsbad eftersom den stör sömnen.

Denna ört har fördelen att du inte behöver konservera eller förvara den, eftersom du kan skörda den även på vintern. Om du har den hemma på vintern och har möjlighet att ställa ut den när det inte fryser och solen skiner, så gör gärna det, för rosmarin kommer att belöna dig med större smak och doft. Vissa människor stör sig på rosmarin i maten på grund av de nålliknande bladen, men om vi maler den i en kryddkvarn, kommer dess smak att framträda och vi får en utmärkt maträtt. Vi kan också koka den som en hel kvist tillsammans med maträtten och ta ut den före serveringen. Av rosmarin kan man också göra rosmarinté, även vin, eller använda den som tillsats i badet, som olja, eller tillverka ett örtbaserat hårvatten av den. Vårt tips: Rosmarinvin – i en liter rött vin låter vi 20g torkade rosmarinblad dra i 5 dagar, skaka vätskan då och då. Blanda inte. Drick ett likörsglas dagligen. Verkar mot aptitlöshet och uppblåsthet samt vid svaga mag- och tarmkramper. Rosmarinté stimulerar produktionen av magsafter och galla, vilket hjälper vid aptitlöshet. När rosmarin finns i maträtten blir dessa rätter lättare att smälta.

-jn-