Sur som syrlig

Vem känner inte till syrlig syre?

Vem känner inte till syrlig syre? Som barn har nästan alla smakat på den. Ibland betraktas den som ogräs, men få vet att den kan användas både i köket och som läkemedel.

Användning i köket

Syrens unga blad har en behagligt syrlig smak som passar utmärkt i sallader, soppor och såser. De kan även användas som krydda till fisk- och kötträtter. Bladens syrlighet kommer från oxalsyra, vilket ger växten dess karakteristiska smak.

Medicinska egenskaper

Syre har använts traditionellt inom folkmedicinen. Växten innehåller vitamin C, järn och andra näringsämnen. Den kan bidra till att stärka immunförsvaret och förbättra matsmältningen. Dock bör den konsumeras i måttliga mängder på grund av innehållet av oxalsyra.

Odling och skötsel

Syre är en tålig perenn som trivs i både sol och halvskugga. Den är lätt att odla och kräver minimal skötsel, vilket gör den till ett utmärkt val för både nybörjare och erfarna trädgårdsmästare.

Syror tillhör familjen slidväxter (Polygonaceae), släktet Rumex. Detta släkte omfattar omkring 200 växtarter som förekommer över hela världen, främst på norra halvklotet.

Hos oss tillhör de vanligaste ängssyra (Rumex acetosa, syn. Acetosa pratensis), ibland även känd som vanlig syra eller grässyra. En annan vanlig representant för detta släkte är krusskräppa (Rumex crispus). Båda förekommer främst på betesmarker och ängar med fuktigare jord.

Barn plockar och smakar ofta på syror. Inte konstigt, dess syrliga smak är nämligen riktigt trevlig och uppfriskande. Tack vare detta kan den få plats som en intressant krydda eller grönsak även i ditt kök.

Syror i köket

Till mat väljer vi helst unga, ljusgröna blad. Mest lämpliga är färska vårblad. Användbara blad går dock att hitta även på sommaren. Vi undviker gamla tjocka blad med rödaktiga fläckar.

Syra passar i salta rätter som vi vill krydda till, till exempel i stället för citron. Vanligtvis använder vi finhackade blad. Den passar i sallader, soppor och såser, till fågel eller fisk.

Om vi vid tillagning av ägg tillsätter syra, framhävs gulan färg och vitans smak får en speciell karaktär. Även fisk smaksatt med syra smakar utmärkt, mycket känd är till exempel lax på syra, som det franska köket är stolt över.

Syra innehåller stora mängder oxalsyra, som annars finns i nästan alla bladgrönsaker och frukt, men i syra i större mängd. Ät därför inte mer än 50, max 100 g av bladen per dag. Syran kan neutraliseras genom att koka den i mjölk, därför är syra oftast en del av grädd- och mjölksåser och soppor.

Syrasoppa

vi behöver:

- 1 ägg

- en klick smör

- grädde för matlagning

- hackade syrablad (5 dag)

- förkokta potatistärningar

- kryddor efter smak (salt, peppar, buljong, vinäger, muskotblomma)

Tillvägagångssätt:

Hackade syrablad steker vi kort i smör. Tillsätt kryddor (salt, peppar, buljong, muskotblomma) och vatten. För till kokning och koka cirka 5 minuter, syran får inte koka sönder.

Därefter tillsätter vi förkokta potatisar och låter koka ytterligare 10 minuter. I det kokande vattnet vispar vi ner ägget. Beroende på syrans surhetsgrad kan vi tillsätta lite vinäger. När soppan slutat koka, rör vi ner grädden.

Soppan serveras med färskt bröd.

Om du har fått smak för syrliga smaker och skulle vilja njuta av färska blad året runt, kan du odla dem i en krukväxt eller konservera dem som förråd - hackad syrablad stuvade vi försiktigt i fett (försiktigt så att de inte kokar sönder - 5 minuter räcker) och överför till burkar (mindre burkar är lämpliga). Vi stänger burkarna och steriliserar i 10 minuter vid 90 grader.

En outforskad helande ört

Särskilt under medeltiden användes syra som en läkande ört. Den innehåller stora mängder C-vitamin och provitamin A, järn, kalium, kalcium och andra ämnen. Den används även för att utvinna grönt livsmedelsfärgämne.

Syra fungerar bäst färsk, genom torkning försvinner nästan alla verksamma ämnen. Det enda sättet att bevara den är genom inkokning i burkar, vilket åtminstone delvis bibehåller effektiviteten. Ängssyra har större läkande kraft, men om vi inte kan hitta den kan vi även använda krusskräppa.

Tack vare järnet hjälper konsumtion av syra blodbildningen och mot anemi. Den främjar matsmältningen och reglerar tarmtömningen - bladen och rothalsen har mild laxerande effekt, fröna stoppar.

Syrans frukter (frön) har stark diarréstoppande verkan och hjälper ofta även i fall där vanliga industriella läkemedel misslyckas.

Odling av syra

Syra hittar man oftast lätt i naturen, det är ett vanligt ogräs på ängar eller fält. Den är vanligare på fuktigare jordar eller platser med överskott av kväve.

Växten känns lätt igen - den brukar vara 30-100 cm hög, med pilformade blad. Krusskräppa har dessutom vågiga bladkanter.

Om vi inte är säkra räcker det att smaka en liten bit - om den är sur är det rätt växt, om inte spottar vi hellre ut munsbiten.

Vi plockar unga friska blad, vi undviker gamla och rödaktiga.

Om ni gärna skulle vilja ha syra närmare än på ängen är det inte alls svårt att odla den. Det räcker att på sommaren samla frön från avblommade växter, låta dem torka och så dem.

Fröna har mycket hög grobarhet (runt 80%) och ni kan samla dem som förråd - de förblir nämligen grobara i flera decennier!

Syra kommer att trivas praktiskt taget var som helst där jorden inte är helt uttorkad, ni kan odla den även i kruka vid fönstret.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner!