Rosenböna klättrande

Phaseolus coccineus

Baljorna på rosenbönan är långa. Rankorna är sammanflätade som vinrankor. Den odlas som ettårig för sina iögonfallande blommor och sina ätliga unga baljor. Dessa måste kokas före förtäring, annars kan de vara giftiga. Den kommer från tropiska och subtropiska områden i Amerika och odlas nästan över hela världen. Blir 1 - 4 m hög. Blommorna är tvåfärgade – fanan röd, vingarna vita. De kan också vara enfärgade – eldröda, vita, rosafläckiga – 20 till 25 mm långa. Blommar från juli till september. Odlas i bäddar eller i lådor inte bara för sina frukter, utan också som dekorativ klättrande ettårig växt lämplig för att täcka väggar, staket eller pergolor.

Så odlar du bönor

• Det är en värmeälskande växt, därför planterar vi den på ett soligt läge som är skyddat mot vind. Under blomningen behöver bönor en temperatur mellan 20–25 grader Celsius. Bönor är krävande när det gäller vattning, jorden får inte torka ut, men inte heller vara översvämmad! Alla sorters bönor behöver stöd. Prydnadssorter tar sig bra ut på pergolor, staket eller i krukor med klätterkonstruktioner. Sorter för matbruk planteras vid käppar, eller så gör vi av snöre ett ställe för uppbindning. Jorden runt plantan luckras och hålls fri från ogräs. Regelbunden skörd av baljor stimulerar bildandet av nya frukter.

• Fröna sås i mars. Fröna sås i ett genomsläppligt näringsrikt substrat och placeras på ett ljust läge. Bönor kräver värme för att gro, därför är ett växthus eller en varmbänk lämpligt. På slutlig växtplats sås bönor efter den 15 maj, när det inte längre finns risk för frost.

  Buskbönssorter sås med 3-4 frön i förberedda gropar cirka 5 cm djupa. Cirka 20 cm från varandra.

  Klättrande sorter sås med cirka 5 frön i gropar 5 cm djupa och, beroende på typ av stöd, upp till en meter från varandra.

• Lämpliga är lättare sandiga lerjordar med gott om jordmikroorganismer och näring. Idealiskt pH är omkring 6,5.

• Vi använder NPK-gödselmedel med lågt kväveinnehåll. På våren rekommenderas att tillföra bönor på växtplatsen 3 kg kväve per m2, 3–4 kg P2O5/m2 och 11 kg K2O/m2 vid ett tillfälle. Om bönor odlas i näringsrik jord behöver vi inte tillföra gödselmedel alls.

• Den allvarligaste sjukdomen hos bönor är antraknos. På unga baljor uppträder brunande, växande fläckar, mycelet tränger även in i baljan och angriper fröna, där det bildar gulbruna till rödbruna fläckar. Vi ingriper med kemiska preparat – fungicider – och genom att ta bort skörderester.

  Bönor angrips också av andra svamp- eller bakterieinfektioner, som gråmögel, brun bladfläcksjuka, bakteriell fläcksjuka, bönrost och andra.

  Bönflugan (Delia platura) är en fluga vars larver angriper de grodda hjärtbladen och växtens tillväxtspets redan i jorden, framför allt i kallare, fuktigt väder. Ett lämpligt skydd är betning av utsädet med insekticider.

  Bönvivel (Acanthoscelides obtectus), en liten mörk skalbagge, angriper fröna, där den övervintrar. Skörden förstörs. Ett lämpligt skydd är att lägga de utpetade fröna i frysen (vid en temperatur på –10 °C dör skalbaggarna efter 10-14 dagar, vid –17 °C redan efter 8 timmar).

• Skörd för kärnor sker när baljorna torkar och fröna är fasta, väl mogna och helt färgade.

  För matlagning skördar vi baljorna medan de ännu är omogna; om man böjer dem lätt, brister de.