Paprika Ozarowska söt röd

Capsicum annum - Ozarowska

Flerårig växt med ursprung i Mexiko. I odling behandlas den som ettårig och kan bli 0,5–1,5 m hög. Den har växelställda lansettformade blad. Blommorna är vita och femtaliga. Frukten är en kapsel vars naturliga färg är röd. Det odlas omkring tre tusen sorter paprika, både söta och starka. Styrkan beror på alkaloiden kapsaicin. Först odlades den som prydnadsväxt. Användningen som krydda, eller som grönsak, kom först senare. Idag används framför allt två arter av paprika. Den första är spansk peppar (Capsicum annuum). En annan paprika som ofta används för att tillverka kryddor är sorterna av arten Capsicum frutescens, kallade chili. I allmänhet delas paprikor in i sex grupper: spetsiga paprikor (ungersk typ), fyrkantiga paprikor, äppelpaprikor, kapia, tjur- och bagghorn samt kryddpaprikor eller chili.

Paprikor innehåller mycket kalium, fosfor och natrium och är bland annat en viktig källa till vitamin C, U och karoten. Grönsakssorterna används färska, i sallader eller i kall och varm matlagning. Kryddsorterna är i sin tur en utmärkt pikant krydda! Paprikor har bred användning, de kan tillagas varma, ätas kalla, passar för sallader, asiatiska rätter eller inläggning. De är ett utmärkt tillskott vid dieter.

Så odlar du paprika

• Kräver ett varmt, soligt och skyddat läge. Optimalt temperaturintervall under växtperioden är 18–23 °C. Temperaturer under 14 och över 30 °C är extrema och bekommer inte paprikorna. Paprikor planteras två och två bredvid varandra. Det är bra att binda upp paprikorna efterhand. Idealiskt är att fästa växten vid en ledstång både nedtill och upptill. Viktigt är regelbunden vattning och att dra upp ogräs runt växterna. Vattna och spreja aldrig i direkt sol, eftersom vi då skulle bränna dem. I plasttunnel eller växthus växer paprikorna också mycket snabbare, framför allt tack vare värmen och fukten. Paprikorna kontrolleras regelbundet för att se om de angripits av skadedjur eller om det finns tecken på fysiologiska sjukdomar eller svampsjukdomar.

• Paprika sås från januari, senast till slutet av mars. För att underlätta sådden kan vi så i torvpluggar (jiffy). Om vi väljer att så i jord bör den innehålla perlit blandad i lämpligt förhållande med näringsrik jord. Vi kan alltså använda en särskild såjord som blandas med perlit eller sand. Fröna sås cirka 1 cm djupt. De sådda fröna behandlas med Previcur, så skyddar vi mot plantsjuka. Temperaturen bör ligga omkring 25 grader Celsius. Luftfuktigheten bör inte variera för plantornas korrekta tillväxt. Småplantorna behöver mycket ljus så att de inte blir långa och glesa. När de små plantorna fått minst två blad är det dags att omplantera dem till kruka. Plantorna med rotklump pikeras till permanent plats med avståndet 60–70 cm x 25–40 cm.

• Paprikor kräver mullrik, näringsrik jord med tillräckligt med tillgängligt markvatten och pH i intervallet 6,5–7,5.

• Grundgödslingen är att arbeta in mogen kogödsel, eller kompost, i jorden där paprikorna ska planteras. Denna gödsling görs på hösten. På hösten kalkar vi samtidigt ytan med en dos på cirka 3,6 kg/m2 malen kalksten eller 2 kg/m2 beroende på jorden på växtplatsen. Före plantering är det bra att arbeta in 50 – 70 g/m2 NPK-gödsel med högre andel kväve i jorden. Under växtsäsongen ger vi sedan extra näring med vattenlösligt NPK-gödsel - Cererit, Kristalon. Det är viktigt att det vattenlösliga gödslet samtidigt innehåller mikroämnen! Gödslet appliceras var 14:e dag.

• Paprikor angrips ofta av sugande skadedjur som bladlöss, mjöllöss eller spinnkvalster. Som skydd kan vi använda preparatet Mospilan, Decis Mega eller preparatet Symfonie från Natura.

  Vid hög luftfuktighet kan frukterna angripas av mögel och svampar. De mest kända svampsjukdomarna är grå och vit röta. Mot dessa svampsjukdomar lämpar sig preparatet Ortiva.

  Farlig är bakteriell fläcksjuka hos paprikaväxter. Nekrotiska frukter som drabbas av denna fläcksjuka spricker oftast och förstörs. Flerfärgade fläckar, särskilt på frukterna, orsakas av den bakteriella sjukdomen bronsfärgning. Vid sådana angrepp på växterna är det bästa sättet att förstöra dem.

  Brist på kalcium i jorden, oregelbunden bevattning eller förekomst av kalium i jorden orsakar fysiologiska störningar. Dessa brister kan visa sig som störningar på frukter, blad och blommor, som ofta förväxlas med svampsjukdom. Om växterna angrips av nekros håller vi en jämn bevattning, tillräcklig näring och behandlar dem till exempel med effektivt kalciumklorid eller ett särskilt bladgödsel.

• Paprikor som odlas för gröna frukter skördas redan i mitten av juli. Röda eller gula frukter skördas först i slutet av augusti och i september. Kryddpaprikor (chili) skördas på hösten, om de odlas utomhus eller i växthus.