Grönsakspaprika Ozarowska söt röd

Capsicum annuum - Ozarowska

Flerårig växt med ursprung i Mexiko. I odling används den som ettårig och kan bli 0,5–1,5 m hög. Den har växelställda lancettlika blad. Blommorna är vita och femtaliga. Frukten är en kapsel vars naturliga färg är röd. Det odlas omkring tretusen sorter av paprika, både söta och starka. Styrkan beror på alkaloiden kapsaicin. Först odlades den som prydnadsväxt. Användningen som krydda och senare som grönsak kom först därefter. Idag används framför allt två arter. Den första är vanlig paprika (Capsicum annuum). Andra paprikor som ofta används för kryddtillverkning är sorter av arten Capsicum frutescens, kallade chili. I allmänhet delas paprikor in i sex grupper: pyramidformade paprikor (ungersk typ), kvadratiska paprikor, äppelpaprikor, kapia, tjur- och bagghorn samt kryddpaprikor, det vill säga chili.

Paprikor innehåller mycket kalium, fosfor och natrium samt bland annat vitamin C, U och karoten. Grönsakssorterna används färska, i sallader eller i kall och varm matlagning. Kryddsorterna är i sin tur en utmärkt pikant krydda! Paprikor har en bred användning, de kan tillagas varma, ätas kalla, passar till sallader, asiatiska rätter eller till inläggning.

Så odlar du paprika

• Kräver ett varmt, soligt och skyddat läge. Det optimala temperaturintervallet under växtperioden är 18–23 °C. Temperaturer under 14 och över 30 °C är extrema och paprikorna trivs inte i dem. Paprikor planteras två och två bredvid varandra. Det är lämpligt att binda upp paprikorna efter hand. Idealiskt är att fästa plantan vid en stödkäpp både vid den nedre och den övre delen av plantan. Regelbunden vattning och rensning av ogräs runt plantorna är viktigt. Vattna och spraya aldrig i direkt sol, eftersom plantorna då skulle brännas. I plasttunnel eller växthus växer paprikorna också mycket snabbare, framför allt tack vare temperaturen och fuktigheten. Vi kontrollerar paprikorna regelbundet för att se om de angripits av skadegörare eller om det förekommer symtom på fysiologiska störningar eller svampsjukdomar.

• Paprika sås från januari, senast i slutet av mars. För att underlätta sådden kan man så i torvpluggar (jiffy). Om vi väljer sådd i substrat bör det innehålla perlit blandad i lämpligt förhållande med näringsrik jord. Vi kan alltså använda ett särskilt såsubstrat som vi blandar med perlit eller sand. Fröna sås cirka 1 cm djupt. De sådda fröna behandlas med Previcur, vilket skyddar mot plantsjuka. Temperaturen bör ligga runt 25 grader Celsius. Luftfuktigheten bör inte variera för plantornas korrekta tillväxt. Småplantorna behöver mycket ljus så att de inte blir långa och spinkiga. När de små plantorna har fått minst två blad är det dags att skola om dem till kruka. Plantor med rotklump planteras ut på slutlig plats med avståndet 60–70 cm x 25–40 cm.

• Paprika kräver mullrik, näringsrik jord med tillräckligt med tillgängligt jordvatten och ett pH på 6,5–7,5.

• Grundgödslingen består i att arbeta in välfermenterad kogödsel eller kompost i jorden där paprikorna ska planteras. Denna gödsling görs på hösten. På hösten kalkar vi samtidigt ytan med en giva på cirka 3,6 kg/m2 mald kalksten eller 2 kg/m2 beroende på jorden på växtplatsen. Före plantering är det lämpligt att arbeta in 50 – 70 g/m2 NPK-gödselmedel med högre kvävehalt i jorden. Under växtperioden gödslar vi sedan med vattenlösligt NPK-gödselmedel – Cererit, Kristalon. Det är viktigt att det vattenlösliga gödselmedlet samtidigt innehåller mikronäringsämnen! Gödselmedlet appliceras var 14:e dag.

• Paprika angrips ofta av sugande skadegörare som bladlöss, mjöllöss eller spinnkvalster. För skydd kan man använda preparaten Mospilan, Decis Mega eller preparatet Symfonie från Natura.

  Vid hög luftfuktighet kan frukterna angripas av mögel och svampar. De mest kända svampsjukdomarna är grå och vit röta. Preparatet Ortiva är lämpligt som skydd mot dessa svampsjukdomar.

  Farlig är bakteriell fläcksjuka hos paprikaplantor. Nekrotiska frukter som drabbats av denna fläcksjuka spricker oftast och förstörs. Flerfärgade fläckar, särskilt på frukterna, orsakas av den bakteriella sjukdomen bronsfläckar. Vid dessa angrepp är det bästa sättet att ta bort plantorna.

  Brist på kalcium i jorden, oregelbunden bevattning eller förekomst av kalium i jorden orsakar fysiologiska störningar. Dessa brister kan visa sig som skador på frukter, blad och blommor, som ofta förväxlas med svampsjukdomar. Om plantorna drabbas av nekros upprätthåller vi jämn bevattning och tillräcklig näring och behandlar dem till exempel med kalciumklorid eller ett särskilt bladgödselmedel.

• Paprikor som odlas för gröna frukter skördas redan i mitten av juli. Röda eller gula frukter skördas först i slutet av augusti och i september. Kryddpaprikor (chili) skördas på hösten, om de odlas utomhus eller i växthus.