Buskbönor Saxa – bönfrön

Phaseolus vulgaris - Saxa

Ettårig växt med ursprung från tropiska områden i Amerika. Den har en klättrande stjälk som kan nå en höjd på 1,5 - 2 meter. Frukten är en böna som innehåller varierande antal njurformade frön. Färg och storlek varierar beroende på sort. Bönfrön är giftiga. De innehåller ämnet fasin. Detta försvinner vid kokning. Vi konsumerar därför inte okokta frön. Blommorna är vita, rosa, gula eller lila och bildar glesa klasar. Blommar från juni till augusti.

Bönor innehåller en källa till aminosyror och askorbinsyra. Bönor används vid behandling av lindrigare former av diabetes, har diuretisk effekt och är lämpliga även vid urinvägsinfektioner.

Hur man odlar bönor

• Det handlar om en värmeälskande växt, därför planterar vi den på en solig plats som är skyddad från vind. Under blomningen behöver bönorna en temperatur mellan 20–25 grader Celsius. Bönor är krävande när det gäller bevattning, jorden får inte torka ut, men den får inte heller vara för våt! Alla typer av bönor behöver stöd. Prydnadssorterar ser vackra ut på pergolor, staket eller i kärl med konstruktioner för klättring. Konsumtionssortrar planterar vi vid pinnar eller skapar platser för uppbindning med snöre. Vi luckar upp jorden runt växten och håller jorden ogräsfri. Regelbunden skörd av bönor stimulerar bildningen av nya frukter.

• Frön sås i mars. Fröna sätts i genomsläppligt näringsrikt substrat och placeras på en ljus plats. Bönor kräver värme för groning, därför är ett växthus eller drivbänk lämpligt. På den slutliga platsen sår vi bönorna efter den 15 maj, när det inte finns risk för frost.

  Busksorter sår vi med 3-4 frön i förberedda gropar ca 5 cm djupa. Med avstånd på cirka 20 cm från varandra.

  Klättrande sorter sår vi med cirka 5 frön i gropar 5 cm djupa och beroende på typ av stöd upp till en meter från varandra.

• Lämpliga är lättare sandig lerjord med tillräckligt med markmikroorganismer och näringsämnen. Idealiskt pH runt 6,5.

• Vi använder NPK-gödselmedel med låg kvävehalt. På våren rekommenderas att tillföra bönorna på platsen 3 kg kväve per m2, 3–4 kg P2O5/m2 och 11 kg K2O/m2 en gång. Om bönorna odlas i näringsrik jord behöver vi inte tillföra gödselmedel alls.

• Den allvarligaste sjukdomen hos bönor är antracnos. På unga bönor uppträder brunaktiga, växande fläckar, mögel tränger in inuti bönorna och angriper fröna, bildar gulbruna till rödbruna fläckar på dem. Behandling utförs med kemiska preparat - fungicider och avlägsnande av skörderester.

  Bönor kan också angripas av andra svamp- eller bakterieinfektioner, såsom gråmögel, brun bladfläcksjuka, bakteriell fläcksjuka, bönrost och andra.

  Bönflugan är en fluga vars larver angriper de groende hjärtbladen och växtens toppskott ännu i jorden, främst vid kallare, fuktigt väder. Lämpligt skydd är betning av utsäde med insekticider.

  En liten, mörk skalbagge - bönviveln angriper fröna där den övervintrar. Detta leder till försämring av skörden. Lämpligt skydd är att lägga de avbönade fröna i frysen (vid temperatur –10 °C dör skalbaggarna på 10-14 dagar, vid frost –17 °C redan efter 8 timmar).

• Skörd för torrbönor utförs när bönorna torkar och fröna är fasta, väl mogna och helt färgade.

  För kulinariskt bruk skördar vi ännu omogna bönor som går av med ett knäpp när vi böjer dem lätt.