Eukalyptus (Eucalyptus)

Kort sagt: Eukalyptus (Eucalyptus) är ett släkte av träd i myrtenfamiljen med ursprung huvudsakligen i Australien, över 700 arter är kända – från buskar på 10 m till träd över 60 m. Bladen har oljekörtlar och den destillerade eteriska oljan används till rengöring och som repellent. De flesta arter tål bara frost på omkring –3 °C.

Eukalyptus (Eucalyptus) är ett släkte av varierande blommande träd eller buskar i myrtenfamiljen (Myrtaceae). Arterna förekommer huvudsakligen i Australien , där det finns omkring 700 kända arter av eukalyptus. De flesta kommer från Australien, ett mycket litet antal växer i angränsande delar av Nya Guinea och Indonesien eller på Filippinerna.

Eukalyptusarter odlas i hela tropiska och subtropiska områden, inklusive Amerika, England, Afrika, Medelhavsområdet, Mellanöstern, Kina och den indiska subkontinenten.

Eucalyptus är ett av tre liknande växtsläkten som vanligen kallas ”eucalypter”, de övriga är Corymbia och Angophora. Många kallas också gummiträd, eftersom de efter att barken har skadats utmärker sig genom stora mängder sav. Namnet eukalyptus kommer från grekiskan: εὐκάλυπτος – eukályptos, vilket betyder ”väl täckt”. Eukalyptus har mycket slät, ofta sidenglänsande bark som kan vara vit, gräddvit, grå, grön eller kopparfärgad.

Sedan den globala utvecklingen har eukalypterna väckt uppmärksamhet hos forskare och ekologer. Dels som snabbväxande virkesråvara, eller till exempel för sin olja, som kan användas som rengöringsmedel och fungerar också som naturligt insekticid (medel för bekämpning av insekter). Eukalypter tar upp enorma mängder vatten ur jorden. I hemlandet planterades eukalyptus för att dränera träsk och minskade därmed risken för malaria. Vidare planteras de som vindskydd och mot jorderosion.

Eukalypter kan vara både buskar och mycket höga träd.

Små – upp till 10 meters höjd

Medelstora – 10 till 30 meter

Höga – 30 till 60 meter

Mycket höga – mer än 60 meter

Nästan alla eukalypter är lövträd, bara vissa tropiska arter fäller sina blad i slutet av torrperioden. Liksom hos andra medlemmar av myrtenfamiljen är eukalyptusens blad täckta av oljekörtlar. Eukalypter som producerar mycket olja är alltså en viktig del av släktet. Bladen hos fullvuxna eukalyptusväxter är vanligen lansettformade, skaftade och vaxartat eller blankt gröna. Men det finns många undantag från detta mönster (t.ex. E. melanophloia, E. melanophloia, E. setosa).

De flesta karakteristiska arter av eukalyptus har typiska blommor och frukter (kapslar). Blommorna har ett stort antal ståndare som är iögonfallande vita, gräddvita, gula, rosa eller röda. Namnet Eucalyptus, av de grekiska orden eu-, väl, och kaluptos, täckt, vilket betyder ”väl täckt”, beskriver det lock som ståndarna är täckta av. Kapslarna är ungefär koniska och har i änden ventiler som öppnar sig för att släppa ut fröna.

Barkens utseende hos eukalyptus förändras med växtens ålder, barkfibrernas längd, graden av skrynklighet, tjocklek, hårdhet och färg. Alla fullvuxna eukalypter lägger till ett årligt barklager, vilket bidrar till större stamdiameter. Hos vissa arter dör det yttersta lagret och bildar antingen långa remsor (som hos Eucalyptus sheathiana) eller stora flagor (E. diversicolor, E. cosmophylla, E. cladocalyx). Barkens yta kan vara matt (E. cosmophylla), blank eller satinlik .

Det finns fler än 700 arter av eukalyptus. Några av dem skiljer sig från släktets huvudlinje i så hög grad att de är genetiskt helt isolerade och kan ha bara några få relativt oföränderliga egenskaper. De flesta kan dock anses tillhöra större eller mindre grupper av nära besläktade arter, som ofta har geografisk kontakt. Vissa arter är genetiskt relativt fasta, medan andra helt har avvikit från sina närmaste släktingar.  

Ett litet släkte av liknande träd, Angophora, har varit känt sedan 1700-talet. År 1995 visade nya bevis, framför allt genetiska, att vissa eukalyptusarter faktiskt var närmare släkt med Angophora än med övriga eukalypter, och de bröts ut till ett nytt släkte Corymbia. Även om släktena alltså är åtskilda kommer vissa hybrider fortfarande att kallas eukalypter, Angophora, Corymbia och eukalyptus, som ”eukalypter”.

Flera eukalypter hör till världens högsta träd. Eucalyptus regnans är den högsta av alla blommande växter (gömfröiga) och mäter 99,6 meter. Den största höjden hos eukalyptus når sex arter: Eucalyptus obliqua, Eucalyptus delegatensis, Eucalyptus diversicolor, Eucalyptus nitens, Eucalyptus globulus och Eucalyptus viminalis, och det över 80 m.

De flesta eukalypter är inte särskilt frosttåliga, de tolererar lätt frost på omkring –3 °C. Mest härdig är Eucalyptus pauciflora, som klarar kyla och frost ner till –20 °C. Flera andra arter, särskilt från högplatåerna och bergen i centrala Tasmanien, som Eucalyptus coccifera, Eucalyptus subcrenulata och Eucalyptus gunnii, har gett upphov till en tålig form av utsäde, som fåtts från dessa genetiskt tåliga stammar. Citroneukalyptus tål temperaturer ner till –5 °C, men det är ändå bättre att odla den inomhus på grund av dess doftande och rengörande egenskaper

Den eteriska oljan som utvinns ur bladen på eukalyptusväxter innehåller ämnen som är starka naturliga desinfektionsmedel och kan i stora mängder vara giftig. Flera växtätande pungdjur, särskilt koalor och vissa possum, är dock förhållandevis toleranta mot detta. Hos koalan är dessa föreningar den viktigaste faktorn vid valet av blad. Växtens blommor producerar stora mängder nektar och ger därmed föda åt många pollinatörer, inklusive insekter, fåglar, fladdermöss och possum.

Eukalyptusolja destilleras lätt med ånga ur bladen och kan användas för rengöring, för luktreducerande effekt och naturligtvis inom livsmedels- och läkemedelsindustrin. Den används också som naturligt repellent mot mal och myggor.

Av nektarn från vissa eukalypter utvinns högkvalitativ honung. Eukalyptusved används också ofta för tillverkning av didgeridoo, ett traditionellt australiskt blåsinstrument.

Alla delar av eukalyptus kan användas för att tillverka färgämnen, främst för siden och ull. De färger som kan uppnås kan sträcka sig från gult och orange till grönt, ljusbrunt och chokladbrunt. Överblivet material efter bearbetningen kan på ett säkert sätt användas som kompost eller gödselmedel.

Kan intressera dig: Salvia