Peganum harmala – prydnadsväxt för torr jord

Kort sagt: Peganum harmala är en flerårig, torrälskande växt som kan odlas som prydnadsväxt i rabatt och inomhus. Den behöver en varm, solig plats och sandig, väl genomsläpplig jord och planteras ut efter den 15 maj. Den är inte frosttålig, så rötterna tas upp inför vintern och förvaras i torr sand.

Peganum harmala – prydnadsväxt

Peganum harmala (lat. Peganum harmala) har många lokala namn, bland annat syrisk ros, syrisk ruta, turkisk ros och turkisk ruta. Den tillhör familjen Nitrariaceae, som består av släkten av buskartade växter inom ordningen Sapindales. Växter i denna familj har ingen ekonomisk betydelse.

Växter i denna familj innehåller berusande ämnen. Intag av dem kan vara farligt. Släktet Peganum som omfattar Peganum harmala innehåller ämnen som påverkar nervsystemet, och därför är den känd som magisk växt från Mellanöstern. Ursprungligen kommer Peganum harmala från torra områden i Indien, västra till centrala Asien och Tibet. Växten är mycket torktålig och tack vare fröna, som används för att tillverka färgämnet turkiskrött (iranskt rött), spred den sig mycket snabbt till Mexiko och USA.

Nu växer den rikligt i saltökener i västra USA, där den trivs utmärkt och till och med tränger undan ursprungliga buskar och gräs. Den frodas på stäpper, på sandiga och steniga sluttningar och i öknar. Den växer från 300 m ö.h. upp till 4 000 m ö.h. Den förekommer också i Ungern och i södra Frankrike.

Peganum harmala är en flerårig växt som blir 0,3–0,8–2 m hög. Om den växer i mycket torr jord kan rötterna nå ett djup på 6,1 m. Växtens stänglar är liggande, grenade och bildar små buskar. Bladen är oregelbundet flikiga och sitter växelvis. I tidigt skede är bladen vitaktigt filthåriga. Växten blommar från juni till augusti. Blommorna är små, vita till blekgula. De växer fram ur bladvecken. Blomman är ca 2–3 cm i diameter. Frukten är en trefacksk kapsel med ett stort antal mörkbruna frön. Doften är örtartad, bitter och lätt choklad­lik.

Enligt EU:s regler är dessa frön varken kosttillskott eller livsmedel. Växtens hälsoeffekter är inte styrkta eller certifierade. Den här artikeln handlar endast om odling av växten som prydnads- eller rumsväxt.

Så odlar du Peganum harmala

Peganum harmala kan odlas mycket väl även under våra förhållanden. Den trivs på soliga platser, men fungerar också mycket bra som rumsväxt. Om vi bestämmer oss för att dra upp den från frö, förbereder vi substrat avsett för sådd. Fröna har mycket god grobarhet, även flera år gamla frön gror. Groningen kan gynnas genom att täcka fröna eller odla i miniväxthus. Fröna av Peganum harmala trycker vi lätt ned i det förberedda, tillräckligt fuktade substratet och fuktar dessutom ytan med en dimspruta. Ställ sedan växthuset med sådden på en ljus, solig plats och kontrollera att miniväxthuset håller jämn fuktighet och värme.

Efter groningen kan du omplantera Peganum harmala. Plantorna är dock sköra, och det är bättre att tänka på det redan vid sådden och så fröna glesare så att omplantering inte behövs. Vattna plantorna mycket försiktigt. Låt dem under inga omständigheter bli övervattnade.

På en utomhusplats planteras Peganum harmala ut efter den 15 maj, när det inte längre finns risk för nattfrost. Lämplig jord för plantorna är sandig och väl genomsläpplig. Vid odling av Peganum harmala som rumsväxt förbereder du en kruka med ett bra dräneringslager av sand, småsten eller lecakulor. Placera krukan på ett soligt fönsterbräde i bostaden. Växterna trivs på en ljus plats skyddad mot middagssolen. På en utomhusplats kan den stå ända till hösten. På hösten torkar den ovanjordiska delen, och då vet du att det är dags att övervintra den.

Peganum harmala är inte frosttålig. För korrekt övervintring använder du ett svalare rum eller en källare. När den ovanjordiska delen har torkat ner finns morotsliknande rötter kvar under jord (i rabatten). De måste tas upp ur jorden och förvaras i torr sand. På våren tas rötterna upp ur sanden och planteras ut i rabatten igen. Rötterna skjuter genast nya skott och växten fortsätter att växa.

Peganum harmala trivs på en varm och solig plats. Ju varmare plats du hittar åt den, desto bättre trivs den.

Peganum harmala – varning och traditionell användning

Peganum harmala har traditionellt använts i folkmedicin i flera regioner, men verkan är inte styrkt och växten ska inte användas som läkemedel.

Växtens verkan undersöks fortfarande. Växtens psykoaktiva egenskaper har varit kända sedan urminnes tider. De orsakas av ämnet harmin, som finns i växten. Dess frön användes traditionellt i folkliga bruk. Intag av växtens droger kan påverka nervsystemet. I större mängd orsakar det hallucinationer och depression och är mycket farligt för nervsystemet (kramper, förlamning). Hallucinationer vid större intag varar 4–24 timmar beroende på mängd. De starkaste effekterna visar sig ca 3 timmar efter intaget. Humöret och hallucinationerna kan vara glada, men efter en överdos uppstår mycket ofta ångest, kramper och illamående. Växten är giftig, intag kan vara farligt och den odlas endast som prydnadsväxt. 

I Turkiet används uppträdda torkade kapslar av Peganum harmala som skydd mot "onda ögat". Turkar hänger upp dem i hemmet eller på fordon. I Marocko används den på liknande sätt. Det röda färgämnet, så kallat turkiskrött, utvinns ur denna växt och används ofta i hela västra Asien för att färga mattor. Ibland kallas färgämnet också iranskt rött. Det används även för att färga ull. Om fröna extraheras med vatten får man ett gult fluorescerande färgämne. Om fröna extraheras med alkohol får man det typiska röda färgämnet. Det röda används också i tryckfärger och färger avsedda för tatuering.

I Uzbekistan används torkade stjälkar för rituell rökning av rum. Växten har en berusande doft. Det är farligt att inandas rök från fröna eller att dricka avkok av dem, och det rekommenderas inte.

Dela artikeln med vänner!

Författare: Hana Michalíková, www.rostliny-semena.cz

Du kanske också är intresserad av: Ononis