Douglasgran – det du inte visste om den

Kort sagt: Douglasgran (Pseudotsuga menziesii) är efter kustsekvojan det näst högsta städsegröna trädet i världen – i det fria blir den upp till 100 m hög, under tjeckiska förhållanden cirka 40 m. Den växer ungefär 3 gånger snabbare än gran, tål längre torka men tål inte för mycket vatten. Fröna sås på våren efter 14 dagars stratifiering i kyla.

Douglasgran – det du inte visste om den

Trenden med barrväxter i trädgården fortsätter. Valde du inte ettåriga sommarcypress eller den dekorativa, långlivade, lövfällande metasekvojan? Titta på douglasgran. Douglasgran (lat. Pseudotsuga menziesii) – är en barrväxt ur släktet Pseudotsuga, som har odlats i Europa sedan 1827, då den fördes från Amerika till Skottland (av den skotske botanikern Douglas, efter vilken den är uppkallad), varifrån den snabbt spreds över hela Europa. Även om douglasgranen oftast jämförs med gran och ädelgran hör den till tallväxterna (lat. Pinaceae). Ursprungligen var douglasgranen utbredd i Amerika, från Nordamerika, över Kanada, till Kalifornien..  Den finns i bergskedjorna Santa Cruz, i Sierra Nevada och Klamath Mountains. Douglasgran kallas "skogarnas kung vid Stillahavskusten i USA". Douglasgranen trivs i låglänta områden, vid kusten och i bergen upp till en höjd av cirka 1 800 m ö.h. Douglasgranen är ett städsegrönt träd. Det är en barrväxt som liknar ädelgranar och granar. Den har dock ett finare utseende. Den hör till de snabbväxande barrväxterna. Den växer 3 gånger snabbare än gran. Douglasgranen är det näst högsta trädet i världen efter kustsekvojan. Den har en rak, stadig stam och nästan vågrätt växande grenar som bildar en mjukt uppbyggd, kägelformad, jämn krona. 

Douglasgran – så känner vi igen den

Träden har en lång pålrot, som är rikt förgrenad i grund jord. Trots sin höjd är träden stadigt förankrade i marken och drabbas inte av vindfällen. Douglasgranens stam är tydligt dekorativ. När trädet är ungt täcks den av slät, grågrön bark med hartsblåsor. När trädet blir gammalt övergår barken i rödbrun, sprucken bark med korkliknande ådror. Dessa korkliknande inväxter i barken hjälper träden att överleva skogsbränder. Douglasgran är ett träd som det nästan inte går att antända. Douglasgranen känner vi vidare igen på den karakteristiska doften av barren. När man gnuggar dem i handen doftar de behagligt av citron. Barren sitter kvar på grenen i cirka 4–8 år. I skugga växer barren i två rader. På soligt läge är barren tillplattade, mjuka och upp till 3,5 cm långa. Douglasgranens kottar är fasta och faller inte sönder. De hänger nedåt och har en smal form. De består av treuddiga täckfjäll som överlappar varandra. De hanliga blomkottarna är gulröda och växer på undersidan av skotten, och de honliga blomkottarna är brunröda, 4–7 cm långa och övergår i kottar som hänger nedåt. Fröna i kotten är cirka 6 mm stora, blanka, med lång vinge. På trädet visar sig kottarna ungefär efter 30 år.

Douglasgran – odling

Douglasgranen trivs vid plantering med måttlig skugga, som hjälper det unga trädet att må bra. I senare ålder passar ett soligt läge bättre. Douglasgranen är ett mer eller mindre kustnära träd och trivs därför med högre luftfuktighet. Det kan hända att trädet under våra förhållanden på vintern får frostskador, men det återhämtar sig mycket bra. Det återhämtar sig mycket bra också efter att viltet betat. I motsats till ädelgranar och granar tar den inte skada av längre torka. Den tål dock inte för mycket vatten. Douglasgranen trivs bäst i näringsrik, djup, lerig jord. Den frodas dock också i tyngre eller grusiga jordar. Om du planterar douglasgran i lerjord eller i tung jord som är fattig på näring kan det hända att den växer dåligt och blir förkrympt.

Douglasgranens frön sås på våren direkt på bädd. Douglasgran kan vi odla också för formning till bonsai eller som en barrväxt i kruka. Vi formar den bara på våren, när grenarna är fulla av sav och inte knäcks. Grenarna lindar vi med tråd och placerar i vågrätt läge i rät vinkel mot trädets stam. Douglasgranens frön stratifierar vi före plantering i 14 dagar i kyla (kylskåp) vid en temperatur på 3–5 °C.

Douglasgran tål omplantering väl även i högre ålder, till skillnad från andra barrväxter. Douglasgranen mår däremot inte bra av föryngring och beskärning av grenar. Beskärning bör göras bara i extrema fall.

Douglasgran – intressant att veta

Douglasgran är det ekonomiskt viktigaste amerikanska trädslaget. Därför är douglasgran det mest användbara trädslaget som importerats till Europa och Tjeckien. I våra skogar förekommer den på 3 800 ha, vilket motsvarar en andel på 0,1 % av de växande barrträden. Douglasgran har ett mycket värdefullt kärnvirke. Det bearbetas i möbelindustrin. Även för tillverkning av trägolv, trädäck och panelskivor. Det har en mycket dekorativ och smakfull ådring. Till sina egenskaper liknar det mest lärkvirke.

Douglasgran passar för plantering i parker. Som solitär eller i grupper. Den är lämplig för stadsmiljö med torrare förhållanden. Den är mer anpassningsbar än gran och ädelgran. Men den är också mer vidlyftig. I dag är den också ett viktigt skogs- och trädgårdsträd.

Eteriska oljor från douglasgran används i aromaterapi. De används också vid tillverkning av färgämnen och gödselmedel. Delar av douglasgranen kan användas som ersättning för te eller kaffe, och även som krydda.

Det äldsta fällda trädet hade 1 400 årsringar. I det fria blir douglasgranen upp till 100 m hög. I Tjeckien blir douglasgranen upp till 40 m hög. Den äldsta tjeckiska douglasgranen är 50 m hög och 160 år gammal. Den som gillar vandring kan åka och titta på de äldsta planterade douglasgranarna i Babiččino údolí, där de växer vid bron Červený most sedan cirka 1870. Den finns bland annat också i slottsparken i Sychrov, i parken i Chudenice och i det fria – i skogen Baldecký les.

Författare: Hana Michalíková

Det här kan intressera dig: En (Juniperus)