Hjälparen i trädgården – igelkotten

Kort sagt: Igelkotten hjälper till i trädgården genom att äta insekter, larver och sniglar. Du behåller den med ett lugnt hörn med hög av löv, grenar eller ved, utan kemiska besprutningsmedel och med en planka vid dammen som den kan klättra upp på. Om du stödmatar den, ge den kött eller foder från djuraffären och vatten, aldrig mjölk eller sötsaker.

Hjälparen i trädgården – igelkotten

Vädret är hittills inte så gynnsamt för trädgårdsarbete, så omge dig med facklitteratur och planera vad mer som vore bra att göra i trädgården. Det finns gott om tid att planera och efter hand så nya och nya frön av växter i yoghurtbägare och såskålar. Till slut upptäcker du att du, tack vare den långa vintern, har förodlat så mycket på fönsterbrädan att dina rabatterinte räcker till. För att förkorta den långa vintern och väntan på arbete i den egna trädgården kan du beställa frön och såjord. Sådden kan du också gödsla.

Vad mer kan du göra i trädgården – om vädret blir gynnsammare, vänd komposten. Vid vändningen, se upp så att det inte har flyttat in en igelkottsfamilji komposten under vintern. Kontrollera och reparera trädgårdsredskapen, eller skaffa nya. Reparera och måla stängsel. På nyplanterade träd, kontrollera banden och stöden. Vid en lång vinter kan hungriga fåglar angripa färska knoppar på buskar och träd. Fortsätt därför att stödmata fåglarna med oljerika frön. Mindre träd kan du skydda med skyddsnät eller använda besprutning med kalkmjölk, eventuellt Aversol mot betning. Om du i fjol planterade persikoträd, kontrollera bladen så att det inte sprider sig bladkrullsjuka. Bladkrullsjuka är en svampinfektion som just nu förekommer på persikoträd och nektarinträd. Svampsporerna övervintrar på trädens bark. På våren för de första regnen svampsporerna till de färska knopparna, där svampen sedan angriper de spirande bladen. Spridningen av bladkrullsjuka gynnas av kallt och fuktigt väder. Hur känner du igen bladkrullsjuka? Tidigt på våren krullar sig de allra första bladen på persikoträden och är klarorange. Mot bladkrullsjuka på persikoträd bekämpar vi med fungicider – gödselmedel och besprutningsmedel. Vid användning av fungicider är det nödvändigt att välja rätt tidpunkt. Som förebyggande åtgärd spruta persikoträdet i slutet av hösten när bladen fallit eller på försommareninnan de nya bladen visar sig.

Hemma kan du ägna dig åt krukväxter. Och åt växter som du har varma över vintern och som du sakta förbereder för placering på deras utomhusplatser. Rensa växterna från torra och sjuka blad. Börja med vattning 1 gång i veckan. Kontrollera förekomst av sjukdomar och skadegörare. Vädra växterna efter hand och vänj dem vid utomhusluft. 

Igelkotten – hjälpare i trädgården

Igelkott är den tjeckiska samlingsbeteckningen för flera släkten av insektsätande däggdjur i underfamiljen Erinaceinae (lat. Erinaceinae). Västeuropeisk igelkott (lat.  Erinaceus europaeus ) är också känd under namnet vanlig igelkott. Igelkotten är en medelstor allätare som förekommer i hela Tjeckien. Igelkottar räknas till de hotade arterna. Igelkottar förekommer i hela Europa, i Afrika och Asien, de lever från låglandet upp till en höjd på omkring 800 m ö.h. Igelkotten lever i skogsbryn, på hyggen, i parker, trädgårdar, men också i städer, i buskage.

Igelkotten är en stor hjälpare i trädgården. Den kan göra din trädgård av med många skadegörare. Föda söker den tack vare sitt utmärkta luktsinne. Trots att igelkotten är allätare lever den främst av ryggradslösa djur, till vilka hör insekter (skalbaggar, jordlöpare, tusenfotingar med flera) och sniglar. Den livnär sig också på små grodor, äter daggmaskar, smakar på fallfrukt och bär. Den är aktiv på natten. På det genomträngande fnysandet och trampandet känner du igen vem du har äran att möta. Igelkotten kan simma bra, klättra, och om den tvingas kan den också springa ganska snabbt. Varje natt blir flera fjärilslarver föda åt igelkotten, larver som kan orsaka omfattande skador i din trädgård. Under dagen vilar igelkotten i sitt bo, fodrat med gräs och placerat på svåråtkomliga platser, till exempel under stenar eller mellan trädrötter. 

Om du vill behålla igelkotten i trädgården är den inte alls krävande. Den trivs med en skyddad plats för vila på dagen och övernattning på vintern. Mest lämpad är en förvildad del av trädgården som ger den tillräckligt med byggmaterial för ett lämpligt bo. En lämplig miljö för igelkotten erbjuder högar av löv, högar av grenar från beskurna träd, komposthögeneller ved. Igelkotten hjälper dig i trädgården i kampen mot skadegörare från våren till hösten. På vintern går den i dvala just i det bo som den hittar eller bygger. Om du vill hjälpa den, lägg upp en hög av grenar på en lugn plats i trädgården. I butiker finns också igelkottsbon, som efter varje övervintring bör tvättas väl med vatten. Ett igelkottsbo kan du också slå ihop av plankor och täcka med grenar. Det kan hända att du på hösten hittar en igelkottsungei trädgården. Om den väger 200 g, respektive mindre än 800 g, har den ingen chans att överleva vintern. En så liten unge klarar inte vintern på egen hand. Den är ofta angripen av parasiter som loppor och fästingar. Ta aldrig igelkotten i handen. Om det är nödvändigt, använd handskar eller en kraftig trasa. Det är alltid bättre att kontakta ett igelkottsrefug, där man tar hand om en sådan unge. Adress till ett refug får du av djurskyddsföreningar.

En fara i trädgårdar är för igelkottar trädgårdsdammen med släta kanter. Om du menar allvar med samlevnaden med igelkotten, fäst en planka vid dammens kant som igelkotten kan klättra upp på om den faller i vattnet. Igelkotten är en god simmare. Igelkottar tar också skada av kemiska besprutningsmedel. Använd därför bara biologiska metoder för växtskydd. Om igelkotten känner sig hotad av ett rovdjur, till exempel räv eller hund, rullar den ihop sig till en taggig boll. Detta skydd avskräcker de flesta djur. Igelkotten parar sig från maj till oktober. Honan får vanligen en kull per år med 4–9 ungar, som föds efter 31–35 dagars dräktighet. Ungarna föds nakna, blinda och utan taggar. De första vita och mjuka taggarna börjar växa fram redan en timme efter födseln. De kan rulla ihop sig till en taggig boll efter 11 dagar och börjar se redan efter två veckors liv.

Igelkotten kan väckas ur dvalan av hunger. Det märker du på små spår i snön. Om du vill stödmata den, förbered små bitar finskuret kött, eventuellt specialfoder från djuraffären. Sötsaker och mjölk är inte lämpliga, även om det sägs att mjölk smakar igelkotten. Det kan ge den magproblem och diarré. Den köttiga mellanmålsbiten komplettera hellre med en skål rent ljummet vatten. I det vilda blir den västeuropeiska igelkotten i genomsnitt 2–3 år gammal.

Författare: Hana Michalíková,

Det kan också intressera dig: Hassel