Kort sagt: Mullvaden är en insektsätare – den äter dagligen omkring 100 g insekter, sniglar och larver och skadar inte växternas rötter. Det är vattensorken, en växtätare som förbrukar 85–100 g växtföda om dagen, som gör skada. Man skiljer dem åt på högen: mullvadshögen är högre och kägelformad, vattensorken gör platta högar och i gången har den gnagda rötter.
| Mullvadens föda | insekter och ryggradslösa djur, cirka 100 g om dagen (honan 70 g) |
|---|---|
| Vattensorkens föda | växter, lökar, knölar och rötter, 85–100 g om dagen |
| Kroppslängd | mullvad upp till 18 cm, vattensork 12–20 cm |
| Gångar | mullvad liggande oval (5 cm hög, 6 cm bred), vattensork stående oval (6–8 cm hög, 5 cm bred) |
| Mullvadens bo | cirka 0,5 m under ytan, med en stor hög ovanför |
| Mullvadens ungar | 4–5 ungar, dias i ungefär 6 veckor |
Mullvad och vattensork – vem skadar och vem ska skyddas
Mullvaden – är den nyttiga. Den i den svarta sammetskappan. Mullvad (lat. Talpa europaea), är ett litet däggdjur, en insektsätare ur familjen mullvadsdjur. Detta släkte omfattar omkring 13 arter. Mullvaden lever i underjordiska gångar och äter ryggradslösa djur som den spårar upp med luktsinnet. Mullvaden trivs i både Europa och Asien, på höjder upp till 500 m ö.h. Mullvaden har en cylinderformad kropp, täckt av mörk, sammetslen och mjuk päls. Den blir upp till 18 cm lång. Dess mest iögonfallande kännetecken är framfötterna med långa tår och kraftiga klor. Dessa grävande framfötter är rosa, liksom mullvadens nos, som är besatt med känselkroppar.
Mullvaden lever på insekter. Ju fler välkända mullvadshögar i trädgården, desto livligare är livet i jorden under ytan. Mullvaden lever bara på insekter, den gnager inte på växternas rötter. Mullvaden förvaltar ett omfattande gångsystem. Gångarna delas in i bo och jaktmarker. Boet ligger cirka 0,5 m under ytan, på en torr plats. Gångar strålar ut från det. Ovanför boplatsen finns vanligen en stor hög. Jaktmarkerna ligger däremot under mindre högar. Gångarna används för att leta föda. Mullvaden går ständigt genom gångarna och jagar föda. Mullvaden äter dagligen cirka 100 g insekter och mullvadshonan 70 g. Till skillnad från andra djur går mullvaden inte i vinterdvala, även i frost går den genom det trassliga gångsystemet och söker föda. För nödfall lagrar mullvaden fångade daggmaskar som den bitit huvudet av. Parningen hos mullvadar sker i början av sommaren och pågår i ungefär 3 veckor. Efter parningen föder honan 4–5 nakna ungar, som dias i ungefär 6 veckor. Mullvadsmodern tar noggrant hand om de värnlösa ungarna och flyttar dem till en annan plats vid fara.
Mullvaden är inte en omtyckt byte för många djur på grund av sin myskdoft. Dess naturliga fiende är storken, som väntar vid högen och med sin långa näbb plockar upp den förbispringande mullvaden, som den sväljer levande. Mullvaden blir också byte för vråkar. Ibland gräver vildsvin och grävlingar upp den.
Mullvaden jagar gärna – sniglar, små möss, gråsuggor, skalbaggar, spindlar, mullvadsgräshoppor, larver av ollonborrar och andra larver och maskar. Sniglar äter nyttoväxter med mjuka blad. Om sommaren är fuktig och varm kan de föröka sig kraftigt. Små möss förstör lökar, knölar och rötter. Gråsuggor är inga skadegörare, de bidrar till bildningen av humus. Bland skalbaggarna väljer den både skadliga och nyttiga arter. Av de växtätande skalbaggar som skadar växter väljer mullvaden vivlar. Mullvadsgräshoppan och larver av numera sällsynta ollonborrar förekommer sällan i trädgårdar. Av maskarna gör mullvaden oss gärna kvitt de fruktade nematoderna.
Tips: Mullvaden är ett nyttigt djur som du inte bör bekämpa, och på många håll är den skyddad, så kontrollera de lokala bestämmelserna. Mullvaden är användbar för att bekämpa många arter skadliga insekter. Den bidrar också till luftningen av jorden. Om du verkligen störs av dess högar i trädgårdsjorden, försök bara köra bort den "humant". Något enkelt fungerar bra, nämligen att du sticker ner flera glasflaskor på snedden i jorden. Av vinden uppstår ljud i flaskan som är obehagliga för mullvaden. Mullvaden flyttar därför hellre någon annanstans.
Hur skiljer man vattensork från mullvad?
Mullvadshögar är högre än vattensorkens högar och har kägelform. Mullvadshögar ska du inte ta bort eller riva upp, mullvaden gräver oftast en ny, djupare reservgång. Mullvaden gräver gångar med ovalt tvärsnitt (liggande oval) som är cirka 5 cm höga och 6 cm breda. Rötter som sträcker sig in i gångarna är orörda.
Vattensorken gör platta högar. Om du öppnar gången under högen sluter vattensorken den. Vattensorken har också ovala gångar, men stående, 6–8 cm höga och 5 cm breda. Inne i gången har den alla rötter gnagda.
Vattensorken – är den som driver många trädgårdsodlare till förtvivlan. Vattensorken är en växtätare som äter vilket växtmaterial som helst. Vattensork (lat. Arvicola terrestris), är nära släkt med möss. Den är dock större. Den blir 12–20 cm lång. Vattensorkens huvud är stort och brett, med trubbig nos. Vattensorken förtär 85–100 g föda per dygn. Därmed hör den till de mest fruktade trädgårdsskadegörarna. Om växter försvinner från dina rabatter, kan du vara säker på att du har att göra med vattensork. Den gnager först av rötterna på växterna och drar sedan hela den överjordiska delen under jorden. Över natten försvinner oftast tulpaner, sallat och många andra arter.
Skydd av växter mot vattensork – vattensorken hotar mest upphöjda bäddar med luckrad jord där du har planterat lökväxter och knölväxter. Skydda därför växterna med trådnät. Om du anlägger en bädd, tänk på vattensorken redan från början och den upphöjda bädden kantar du med nät, lägg nät även i bäddens botten. Om det i din trädgård förekommer vattensorkar och du vet att du har dåliga erfarenheter av dem, skydda köttiga knölar och lökar av liljor och andra växter genom att lägga dem i trådnät. Runt rabatten kan du också plantera växter som skrämmer bort vattensorkar, som kejsarkrona, hundtunga, vitlök, (vitlökens aromämnen skrämmer bort vattensorkar, vitlök kan också planteras vid rötterna på fruktträd, hallon, rosor och bland grönsaker. Vitlök lämpar sig också mot svamp sjukdomar hos växter). Sötväppling, törel, svarta vinbär, fläder (lägg fläderblad i vattensorkens gångar), och tuja – även deras grenar kan du lägga i vattensorkens gångar.
Observera! Skydda mullvaden – Vattensorken gör högar som liknar mullvadens. Dessa gnagare orsakar dock till skillnad från mullvaden stora skador på trädgårdsväxter. De gnager på hela de underjordiska delarna av växterna, lökar, knölar och rötter. Om det dyker upp en hög i din trädgård, lägg inte förhastat ut fällor för vattensork, eftersom du då kan döda mullvaden, som är ett skyddsvärt djur. Innan du vidtar några åtgärder, förvissa dig noga om vilket djur det rör sig om.
Bete mot vattensork – ett gelbete som stryks i hålan och fastnar på pälsen på den förbispringande vattensorken fungerar enkelt. Fällor och bete för vattensork ska du sätta ut först när du är säker på att ingen mullvad fastnat i dem! Om du lägger ut fällor för vattensork, gnid lite jord mellan handskarna. Vattensorkar har mycket känsligt luktsinne och du kan annars skrämma bort dem med mänsklig doft. Om du lyckas fånga en mullvad i fällorna, bär bort den levande långt från din trädgård.
Författare: Hana Michalíková,
Det kan också intressera dig: Mullvad i trädgården – så driver du bort den till grannarna
