Anemone eller sasanka

Kort sagt: Anemoner är giftiga ranunkelväxter som blir cirka 10–25 cm höga och trivs i humusrik, väldränerad och näringsrik jord. Blötlägg knölarna i ljummet vatten i 12 timmar före plantering. Växterna klarar ner till cirka −12 °C; vid kallare vintrar tas de upp och förvaras frostfritt i torv.

Anemone eller anemon är en känd alpinväxt som vid första anblicken kan påminna om en påsklilja med sin blomma. Till skillnad från påskliljor tillhör anemonerna dock familjen ranunkelväxter.

Deras latinska släktnamn Anemone härstammar från det grekiska ordet anemos = vind, eftersom växten böjer sig även i svag vind och dess kronblad lätt faller av.

Grundläggande information

Denna färgglatt blommande växt är dock giftig. Den innehåller protoanemonin, anemoninsyra, isoanemoninsyra och anemoninsyra, saponiner och enligt uppgift även spår av alkaloider. I rhizomet finns dessutom arginin.

Den toxiska substansen är framför allt protoanemonin.

Förgiftning med denna substans visar sig på liknande sätt som vid ranunkelförgiftning, dvs. kräkningar, smärtor i matsmältningsorganen, diarré, njurinflammation. Vid kontakt med huden kan den orsaka inflammation, och i ögonen inflammation i bindhinnan. Det uppges att den dödliga dosen för en vuxen människa är cirka 30 växter.

Anemonerna härstammar huvudsakligen från norra halvklotet och av cirka 90 botaniska arter växer omkring 70 i tempererat klimat. Från dessa har många trädgårdskultivarer förädlats. Även vår mest kända art vitsippa (A. nemorosa) har gett upphov till många olika färgade sorter.

Beskrivning

Anemonväxten är av låg till högre växt. Den blir cirka 10-25 cm hög. Den har ett kalt till glest hårig stjälk som kan vara violettskiftande. Vanligtvis har den ett grundblad vars skaft är långt, ofta också hårigt. I den övre halvan av stjälken växer vanligtvis 3 stjälkblad som är skaftade.

Blommorna är tvåkönade, skålformade och växer både enskilt och i blomställningar. Det beror alltid på arten eller kultivaren. De är olika färgade, från vit, gul, blå, rosa till flera nyanser av rött. Vi kan se anemoner både på våren och vissa arter även på hösten.

Odlingskrav

Anemonerna är mycket lämpliga för odling i våra förhållanden. Vårarter av anemoner kräver soliga platser, medan växter som blommar från sommaren till hösten och vitsippa som blommar på våren, behöver hellre halvskuggiga platser.

Viktig är humusrik, lerhaltig sandjord och väldränerad jord rik på näringsämnen. Vissa speciella anemonarter kan då kräva lätt sur jord, andra neutral till lätt basisk jord.

Anemonerna klarar även frostiga temperaturer (cirka ner till -12°C). Vid lägre temperaturer är det då nödvändigt att ta upp växterna från rabatten och lagra dem i frostfritt utrymme i torv. De planteras ut i rabatterna igen i slutet av mars eller början av april.

Exotiska anemoner

Från Fjärran Östern kommer några av de mest kända och populära anemonerna, höstanemonen (Anemone japonica) och kinesisk höstanemonen (Anemone hupehensis). Båda börjar blomma i slutet av augusti och fortsätter ända till oktober.

De är mycket högre än de europeiska arterna – under blomningen når de en höjd på upp till en meter. De pryds av vackra skålformade blommor, mestadels vita, rosa till lila.

Dessa arter kräver generellt skuggiga platser och genomsläpplig fuktig, helst lätt sur jord, rik på näringsämnen. Under vintern uppskattar de ett ordentligt täcke av löv eller granris.