Kaktus från frö till blomning

Kaktusar känner alla till. För många människor är de dock bara en "taggig boll" som blommar en gång vart sjunde år, som man helst inte ens bör röra vid. Synd, för kaktusar är mycket lättodlade växter och deras blommor väcker stor beundran. Om en kaktus som odlats från frö blommar, är odlarens glädje ännu mycket större. Det är krönandet av odlingsarbetet, något som en hedersmedalj. Vad ska du då göra för att få den? Det första steget är att köpa kvalitetsfrön, och sedan återstår inget annat än att väpna sig med tålamod och sätta igång med kaktusodle med glädje.

Grunderna i kaktusodling – sådd av frön

Grunden för framgångsrik sådd av kaktusfrön är att välja lämplig såbehållare och substrat. Behållaren väljs enligt antalet frön som ska sås. En mycket enkel såanordning är t.ex. ett miniväxthus. Det är mer praktiskt att inte så kaktusfrön direkt i miniväxthuset, utan hellre i små krukor som du placerar i såanordningen. För det första har du de enskilda kaktusarterna separerade från varandra, så du behöver inte oroa dig för hur du ska dela upp skålen så att kaktusarna inte blandas ihop. Och för det andra kan du, om sådden angrips av mögel, bekvämt ta ut och behandla endast den specifika krukan.

För att risken för mögelangrepp ska begränsas till ett minimum är det nödvändigt att tvätta både lådan och krukorna noggrant och helst desinficera dem (t.ex. med en svag lösning av väteperoxid eller kaliumpermanganatlösning). Substratet steriliseras med värme – du kan hälla ut det på en plåt och grädda det ett tag i ugnen eller hälla det i en burk som du kokar i vattenbad (som om du skulle konservera). Det är visserligen lite besvärligt, men det är verkligen värt det för att minska risken för mögelangrepp. Substratet för sådd bör vara finkornigt så att fröna inte hamnar för djupt. Du kan skapa det t.ex. genom att blanda grus, flodssand och lera, eller genom att blanda substrat för kaktusar och grus. Fyll krukorna med det förberedda substratet ända upp till ytan och tryck till lätt, fukta ytan med kokt vatten. Sprid kaktusfrön jämnt på substratet. Placera en etikett med kaktusnamnet i varje kruka. Täck sedan sådden så att kontakten med den yttre miljön är minimal. Placera såanordningen på ett fönsterbräde där det finns tillräckligt med ljus. Se dock till att solstrålningen inte är för stark och att de grodda plantorna inte bränns eller kokas – skugga dem hellre. Det andra alternativet är att placera kaktussådden under konstgjort ljus – lysrör. Denna möjlighet kan genomföras ekonomiskt genom att t.ex. placera sådden i utrymmet mellan akvarieglasets övre del och ljuskällan (om det är möjligt utrymesmässigt).

Grodda kaktusfröplantor har tillräckligt med ljus och högre temperatur, vilket bidrar till en framgångsrik tillväxt. Observera kaktusarna regelbundet och om substratet torkar ut, vattna med avkokt vatten. Om du trots alla ansträngningar för sterilisering av miljön upptäcker att vita mögeltrådar sprider sig i krukan, ta omedelbart ut den från såbädden, spraya den med en svag lösning av kaliumpermanganat och låt substratet torka. Ta bort eventuella döda plantor. Efter att kaktusfrön gror börja lufta såbädden, men håll den fortsatt lätt fuktig.

När plantorna börjar bli trångbodda i skålen, plantera om dem i en större kruka (skål). Var försiktig när du arbetar, eftersom den unga kaktuskroppen är mycket skör och känslig för skador. Ju större kaktus du arbetar med, desto lägre är risken för skada. Plantera om i torrt substrat och vattna aldrig kaktusarna efter omplantering, låt dem vara cirka en vecka för att små sår som du orsakade genom omplanteringen ska torka. Vattning kan leda till röta, även hos vuxna växter!

Grunderna för kaktusskötsel – odlarens år

Vid odling av kaktusar är det nödvändigt att följa sommarvegetationsregimen och vintersömnperioden. Och det spelar ingen roll om du odlar kaktusar i växthus eller hemma på fönsterbrädan. Utan att följa denna princip är det svårt att få blommor. Sommarvegetationsperioden börjar cirka i slutet av april, på utomhusplatser när det inte längre finns risk för frost. Placera kaktusarna på fönsterbrädan eller i växthuset och börja vattna dem – cirka en gång var 14:e dag med hänsyn till rådande klimatförhållanden – vid värme och snabb uttorkning kan du vattna oftare, i kylan mer sällan. Substratet bör torka mellan vattningarna. En sådan "väckt" kaktus "dricker" och börjar växa, hos blommningsdugliga kaktusar dyker knoppar upp. Håll kaktusarna i tillväxtregim fram till september, sedan minska vattningen gradvis. Kaktusarna mognar sin vävnad och förbereder sig för vegetationsviloperioiden. I slutet av oktober (från utomhus tidigare innan frosten kommer) flytta kaktusarna till en svalare plats, optimalt med en temperatur runt 7–15 °C. Det kan vara helt mörkt där (källare, skokartong), om temperaturen är sänkt.

Odla också en julkaktus, det är inte alls svårt. Den kan skapa en trevlig atmosfär.

Vattna inte kaktusar under vinterperioden! Naturligtvis med undantag för små plantor, som du då och då vattnar och håller i ljuset. Kontrollera kaktusarna då och då. Om du upptäcker att toppen är ljusgrön och börjar sträcka sig, är temperaturen för hög och kaktusen har börjat växa – antingen sänk temperaturen eller gå över till sommarregim – dock inte tidigare än i slutet av mars. Att följa dessa två regimer är grunden för framgång i hela kaktusskötsel, särskilt blomningen.

De mest kända kaktusarterna

• Ariocarpus – kaktusar av denna art hör till de mer krävande att odla, men desto mer uppskattade arterna. De förekommer från norra Mexiko till sydvästra Texas. Blommorna är vanligtvis vita, gula, rosa eller lila och växer ut från kaktusens topp. Ett kännetecken för denna kaktusart är den kraftiga rotknölen. Till representanterna för denna art hör till exempel ariocarpus fissuratus, som når en storlek på upp till 15 cm och i vuxen ålder blommar på hösten med upp till 5 cm breda rosa-lila blommor. I hemlandet kallar amerikanerna den "living rock" på grund av dess speciella utseende, vilket betyder "levande sten".

• Astrophytum – ett kännetecken för denna mexikanska kaktusart är de vita flingorna som är utspridda över hela kaktuskroppen. Blommorna växer ut från växten topp och är oftast gula med röd eller orange strupe. De mest kända arterna är astrophytum asterias, som fått sitt namn tack vare sin likhet med en sjöstjärna. Artnamnet astrophytum capricorne kommer från stenbocken, därför kallas den ibland "stenbockskaktus". Astrophytum myriostigma har inga taggar och som namnet antyder är den täckt av tusentals vita prickar (flingor). Den är också känd under namnet "biskopsmössa", som den påminner om med sin form. Det finns även en varietet "nudum" som saknar flingor. Astrophytum supercabuto hör till de japanska hybriderna och är uppskattad särskilt för sitt utseende - flingorna är större än hos vanliga arter och bildar intressanta mönster på kroppen. Andra representanter för denna kaktusart är astrophytum niveum, astrophytum senile, astrophytum crassispinoides.

• Epithelantha – dessa kaktusar hör till de mexikanska miniaturerna och växer maximalt till en storlek på 5 cm. Taggarna är vita och mycket korta. Blommorna växer ut från växten topp. De är mycket små, vita eller ljusrosa. Påfallande hos dessa växter är de mörkt rosa fröhusena som uppstår efter blommornas pollinering. En representant för arten är epithelantha micromeris. Artnamnet för denna kaktus betyder fåtalig eller sammansatt av få delar. I hemlandet kallas epithelantha av vissa stammar "mulato" och används som hallucinogent narkotikum. I Sverige är koncentrationen av saften inte tillräcklig (på grund av brist på solstrålning), därför har den inga hallucinogena effekter!

• Thelocactus – detta kaktuslag har sitt ursprung i nordöstra Mexiko och södra delarna av Texas. Den växer i varma subtropiska öknar med grus- till sandjord, därför kräver den även vid odling i våra förhållanden ett mycket genomsläppligt substrat (tål inte övervattenhet) och en varm plats. Stora blommor växer från toppen och kan ha olika färger. Representanter är thelocactus bicolor, som har effektfulla tvåfärgade taggar och en strålande rosa blomma. Vidare thelocactus hexaedrophorus, som har en distinkt gråblå epidermis (hud), vilket skiljer den från andra representanter av detta slag. Blommar med en gräddfärgad vit blomma som är upp till 5 cm stor. Thelocactus rinconensis är en vacker representant av detta slag, lätt att odla, den enda nackdelen är att den blommar först vid cirka 10 års ålder.

• Echinocereus – kaktusar av detta slag är kolonformade, utbredda från Mexiko upp till Texas, Kalifornien, Colorado, Utah och Nevada. Blommorna växer från sidan av växten och till skillnad från andra kaktusslag kan de blomma i upp till en vecka. Till representanterna hör echinocereus chloranthus var. cylindricus med mindre brun-gula blommor, echinocereus rigidissimus med en stor rosa blomma och echinocereus viridiflorus med en gul blomma. Denna kaktus är kortvarigt vinterhärdig ner till -20 °C.

Tips till sist

Köpta kaktusfrön kan du även så med hjälp av den så kallade Fleischer-metoden – dvs. i tillslutningsbara inläggningsburkar (med glaslock). Fördelen med denna metod är lufttät förslutning, vilket ger högre sterilitet i miljön och konstant fuktighet. Nackdelen är att man sår direkt i burken, så vid angrepp av mögel kan man inte ta ut bara en enda kruka. Vi rekommenderar odling med hjälp av Growset, som också är lämplig som present.

läs också Kaktusar - taggig skönhet som inte vissnar