Läkande växter i folktradition

Medicinalväxter i folktradition

Användningen av växter i folkläkekonst är urgammal och utvecklades först hos olika folk i de mest skilda delarna av världen självständigt. Till erfarenheterna, ofta säkert dyrt betalda, lades ofta till olika skrock. Det var framför allt jämförelser av likheter mellan delar av växternas former med formen på organ i den mänskliga eller djuriska kroppen och därifrån härledda påstådda läkande effekter av växter eller deras delar på liknande organ i den mänskliga kroppen. Ofta kopplades läkekonster samman med religiösa ceremonier, häxkonst, besvärjelser osv.

Om människor ansåg dessa handlingar som en nödvändig del av behandlingen och trodde på deras verkan, kan man inte förneka dem en viss psykoterapeutisk betydelse, vilket idag äntligen ersätts av läkarens övertygande ord. På andra sätt kan vissa vinstlystna örtläkare utnyttja denna effekt, vilka särskilt genom sina hjälpare och propagandister kan påverka sina kunder psykiskt i betydande grad.

Samtidigt som människan lärde känna växternas läkande egenskaper, bekantade hon sig också med växtgifter och narkotika och började även utnyttja dessa egenskaper, ibland för jakt på fisk och vilt, andra gånger missbruka dem mot människor. I Europa kulminerade denna kunskap och missbruk av växter och vissa giftiga djur under medeltiden till förgiftning, narkotikamissbruk och toxikomani. Dåtidens samhälle försvarade sig mot detta med drastiska straff för häxkonst, tortyr och bränning på bål, vilket dock ofta drabbade även oskyldiga människor, antingen ovetande eller av hat. Att välja ut och verifiera från folktraditioner och gamla örtläkare vad som verkligen är bra och användbart, är ett övermåttan svårt men inte obetydligt viktigt arbete.